Nummer konstaterade nyligen att mångfalden på Dramaten är dålig. Antalet skådespelare med utomsvenska namn i höstensemblen är inte fler än 3 procent, utomeuropeiska namn finns överhuvudtaget inte. Det trots att regeringens övergripande mål för nationalscenen är att ett ”mångfaldsperspektiv ska integreras i Dramatens verksamhet”.
Stockholms stadsteater uppvisar en något bättre bild: av 137 namn i ensemblen 2008/09 är 11 utomsvenska (10 procent). Men Göteborgs stadsteater ligger i framkant vad gäller mångfalden på scen: i den 82 man starka ensemblen finns 17 utomsvenska namn (21 procent), många av dem utomeuropeiska. En siffra bakom vilken det ligger långsiktigt och medvetet arbete underströk teaterns vd Ronnie Hallgren i den tidigare artikeln.
Efter att Nummer publicerade artikeln häromveckan ringde Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm upp redaktionen. Utan att förringa nationalscenens dåliga mångfald ville han ändå påpeka att artikeln var orättvis. Skådespelarna med utomsvenska namn på Göteborgs stadsteater ansåg Holm framför allt återfanns på sidoscenen Backa och inte på Stora scenen.
Frågan infann sig alltså: kan det vara så att Backa – och även Stockholms stadsteaters sidoscen i Skärholmen – kan fungera som alibiscener? Det vill säga scener vars rollbesättning hyfsar mångfaldsstatistiken medan man på Stora scenen fortsatt ger föreställningar av och om vita medelklassmän, regisserade och alltså även gestaltade av dito?
För att få svar på frågan och skapa klarhet i Holms antydan lät Nummer granska nämnda teatrars repertoar och rollbesättning de senaste fyra åren såväl på dessa teatrars stora scener som på deras sidoscener. Då Dramaten inte har någon motsvarande förortsplacerad sidoscen granskades bara stora scenen där.
Procentsatserna visar på roller tilldelade skådespelare med utomsvenska namn, och inom parentes antalet skådespelare i förhållande till det totala antalet rollbesättningar:
Sammanfattningsvis visar undersökningen att båda stadsteatrarna och Dramaten i stort sett har samma procentuella representation av utomsvenska namn på sina stora scener.
Medan stadsteatrarnas sidoscener – Backa Teater och Skärholmenscenen – visar en väsentligt högre procent utomsvenska namn och därmed skulle kunna ses som en sorts alibiscener i mångfaldsstatistiken (Skärholmenscenens egna produktioner är dock få och scenen används också som undervisningslokal för stadsteaterns scenkonstgymnasium).
Värt att notera från sammanställningen är att de tre teatrarnas stora scener ökade andelen utomsvenska namn under det av regeringen utlysta Mångkulturåret 2006. En utveckling Göteborgs stadsteaters nya ledning alltså målmedvetet sedan arbetat för, och förmodligen därför uppvisar en högre representation av utomsvenska namn totalt på sina scener jämfört med framför allt Dramaten men också Stockholms stadsteater.
Stockholms stadsteaters chef Benny Fredriksson säger sig driva på i samma riktning men är långt ifrån nöjd.
– Nej det är jag inte. Jag tillhör de som fortfarande vill göra en klassanalys och frågan om mångfald handlar för mig om såväl klass och kön som etnicitet. Det här är ett stort långsiktigt arbete som inbegriper författare, regissörer och skådespelare. Teatern behöver andra människor än de med medelklasserfarenhet, vi behöver berättelser som inte är vit manlig medelklass. Mycket kommer att hända de närmaste tio åren och jag driver på hårt.
Och vad konkret gör du för att förändra mångfalden på Stockholms stadsteater?
– En ny mångfalds- och jämställdhetspolicy är under utarbetande och ska förhandlas med facket under hösten. Den gamla har blivit föråldrad. Den handlar inte bara om mångfald sett som etnicitet, det är mer än så.
Mångfald är förstås inte bara att räkna hur många namn som är utomsvenska och utomeuropeiska bland skådespelarna på en scen. Men det ger en indikation. Det jämnade visserligen ut sig mellan de tre teatrarna när Nummer granskade representationen av utomsvenska namn i uppsättningarna på deras stora scener. Men framför allt pekar granskningen mot att det som ger resultat är långsiktigt arbete som det på Göteborgs stadsteater.
Benny Fredriksson på Stockholms stadsteater säger att ”mycket kommer att hända”, och Holm (som för övrigt inte hade ett enda utomsvenskt namn i rollbesättningarna till de uppsättningar han regisserade på Stora scenen mellan 2005 och 2008) sa i Nummers förra artikel apropå höstens dåliga representation av utomsvenska namn i Dramatenensemblen att ”det kommer att se annorlunda ut till våren”.
Upp till bevis, alltså.
LÄNK
Nummers tidigare artikel i ämnet, Vart tog mångfalden vägen?
Loading ...
