I år firas hundraårsjubileet av John Cages födelse över hela världen. MDT bidrar till hyllningarna med ett verk av den ungerska koreografen Eszter Salamon, Dance for Nothing (2010), som är baserat på John Cages Lecture on Nothing.
John Cage besökte Sverige under mitten 1960-talet och Dansens Hus grundare, Jan Zetterberg, betecknade mötet med Cage som ett oändligt viktigt möte. En annan danspersonlighet som också inspirerats av Cage är Moderna Dansteaterns (numera MDT:s) grundare Margaretha Åsberg. Hon kom till New York ett år efter att Lecture on Nothing publicerats i Silence, John Cages första bok.
Lecture on Nothing är en estetiskt tilltalande text som är komponerad enligt samma principer som Cages musikaliska verk. Även om Salamon, för att markera koreografins självständighet, kallar sitt verk Dance for Nothing utövar texten, dess klang och form såväl som dess innebörd, i vissa partier av verket ett mycket stort inflytande över koreografin. För att i nästa skede flyta fram parallellt med rörelsen utan något uppenbart sammanhang. Verkets styrka ligger just i dessa möten och icke-mötet mellan text och koreografi, som kanske uppstår i det faktiska verket, kanske i min upplevelse av verket.
Salamon har en klangfull röst och tilltalande koreografisk vokabulär. Disciplinerat formar hon såväl röst som rörelse till ett pågående skeende som trots att det är utslätat ändå inte blir monotont utan snabbt får en meditativ kvalité. Men det finns en fara i verkets attraktivitet. Det riskerar att bli för njutbart. Åtminstone om man tänker på vem som firas med detta verk. Samtidigt fungerar önskan att kommunicera med, kanske också attrahera, publiken som en markör. Det här är inte en hommage till Cage. Det här är Salamons eget verk. Detta blir extra tydligt i slutet av verket när hon upphör att återge texten och dansen blir det enda uttrycksmedlet.
Genom att återanvända Cages material har Salamon fångat något av det mest centrala i postmodernismen, dekonstruktion – rekonstruktion. Eller om man uttrycker det med Cages egna ord – ”A finished work is exactly that, requires resurrection.”
John Cage hyllades i går också på Drottningholms slottsteater.