Sasha Waltz Nobody är ett oerhört vackert men samtidigt starkt existentiellt gripande verk för 23 dansare (ursprungligen 25). I den sista och avslutande delen i sin trilogi om människan och kroppen ställer sig den tyska koreografen frågan om hur döden ska eller kan gestaltas.
Även om scenrummet på Dansens hus inte har samma råa och höga betongväggar som på Göteborgsoperans baletts hemmascen finns det ändå en självklar råhet i hela uppsättningen. För som vi, inför det faktum att vi inte är odödliga, är människorna i Nobody utlämnade både till själva och till gruppen. Såväl varje dansares enskilda rörelser och uttryck som alla de intrikata gruppformationerna som genomsyrar Nobody gestaltar hela tiden just detta tillstånd.
Sasha Waltz & Guests, som danskompaniet heter, gästade 2004 Dansens hus i Stockholm med Nobody och det är fantastiskt att nu få återse den i Göteborgsoperans baletts tappning lite mer än två månader efter premiären i Göteborg.
Den euforiska livs- och närvarokänsla som verket gav på Dansens hus för åtta år sedan finns där fortfarande, men samtidigt är det fascinerande att nu få möjlighet att återupptäcka alla detaljer. Som hur dansarna framträder som suddiga minnes- eller ögonblicksbilder i de mjölkvita dörr- eller fönsteröppningarna, och hur effektivt och sparsamt den effekten används. När handflator eller andra kroppsdelar trycks mot glasytan inifrån och bildar mörka silhuetter blir de en av många (minnes-) bilder av försvinnanden och avsked.
Ungefär mitt i den en timme och fyrtiofem minuter långa föreställningen fylls rummet av en väldig ballong i tyg. Den påverkar tydligt dansarna, som nu uppenbarligen tvingas till plågsamma och ångestfyllda avsked. Fram till dess har de befunnit sig i något som närmast skulle kunna beskrivas som ett ödsligt men ändå fullt befolkat väntrum. Osäkra och ovetande om vad som ska hända dem. Som symbol för passagen eller övergången mellan det levande och det döda, icke-existerande är den stora vita och oformliga ballongen kongenial.
När sedan Chiaki Horita låter sig omfamnas och lyftas upp av den väldiga ballongen känns det mer hoppgivande än någonting annat. Efter det laddade ögonblicket återstår bara att tömma luften ur ballongen och knyckla ihop den till en hög för alla att eftertänksamt betrakta.
Loading ...
