Mitt i 30-talets Chicago bevittnar de två arbetslösa musikerna Jerry (Henrik Dorsin) och Joe (Jonas Malmsjö) en gangsteruppgörelse och tvingas fly för sina liv. Utklädda till kvinnor tar de jobb hos Sweet Sues (Suzanne Reuter) turnerande damorkester på väg mot Miami.
Båda blir störtförälskade i bandets oemotståndliga sångerska Sugar (Hanna Lindblad). Men när de två männen sen gör allt för att slippa undan maffian och samtidigt behålla sina förklädnader får dem det minst sagt hett om öronen.
Bo Hermansson regisserar musikalen för andra gången och det märks att han är trygg i historien och med karaktärerna. Det ger också skådespelarna möjlighet att lägga personlig prägel på rollerna.
Som till exempel Hanna Lindblad som väljer en inte fullt lika bimboaktig Sugar (som filmoriginalets Marilyn eller Regina Lund som gjorde uppsättningen 1994) utan en mer förförisk stil baserad på hennes lysande sång- och dansprestationer.
Ingen är spetsig på ett så charmerande sätt som Suzanne Reuter, som lagt till en extra dimension till kapellmästaren Sweet Sue och är giftigt briljant. Jonas Malmsjö är så dryg och ohämmat underbar som bara han kan. Och Henrik Dorsin tar verkligen ut svängarna som Daphne och berikar oss med nya svordomar som ”satfläsk”. Hela ensemblen är faktiskt rykande het.
Det är klart att alla inte har samma gudabenådade sångröst som Hanna Lindblad men där det någon enstaka gång haltar lyfter ensemblens stämsång eller den komiska handlingen snabbt upp det hela till snudd på magiska höjder.
Scenografin är imponerande i sin enkelhet. Koreografin är lekfull och vansinnigt läcker. Framförallt har Roine Söderlundh lyckats bevara 30-talskänslan på ett fräscht sätt i en modern tappning. Kort sagt – man blir förbaskat glad av I hetaste laget.
Loading ...
