I huvudet på Gävleborgsborna…Reine Lööf regisserar två communityteaterföreställningar i Gävleborg i höst.
Fördjupning [2011-10-03]

I huvudet på Gävleborgsborna…

intervju. Reine Lööf ligger mycket på E4:an i dagarna. Han är regissör och processledare på Folkteatern i Gävleborg, som i höst repeterar två föreställningar, en i Ljusdal och en i Gävle. Båda ingår i teaterns satsning på communityteater, där den professionella teatern samarbetar med människor och grupper utanför teatern för att gestalta deras berättelser.

Hallå Reine Lööf! Två premiärer nära inpå varandra i tid, men på runt tjugo mils avstånd, hur går det?
   – Det går bra. Föreställningen i Gävle, Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen, repeteras på dagtid eftersom det är professionella skådespelare. I Ljusdal är det en ensemble med amatörer, vilket innebär kvällsjobb. Det blir mycket bilåkande.


Vad handlar pjäsen i Ljusdal om?
   – Den heter Vad är problemet och är nästan mer en dansföreställning än teater. Temat är platsen. Skådespelarnas rent personliga erfarenheter blandas med andras berättelser. Vi har haft samtal med 200 människor och vi har fem personer på scenen. En sak vi undersökt är hur människor som inte passar in i normen ska få makt och kunna göra sig hörda.


Vilka är skådespelarna?
   – De som står på scenen har inte tillgång till scenen normalt. Mycket handlar om att få dem att våga ta plats och inse att de har rätt att vara där, att hitta modet att stå där som sig själva, det är det som är kvaliteten.


Ofta upplever jag att amatörer blir bättre som skådespelare i communityteater än i vanlig amatörteater. Hur kommer det sig?
   – I communityteater har de makten över materialet och förstår materialet eftersom det är nära dem själva. De som är med i Ljusdal har i stort sett aldrig hållit på med teater tidigare vilket gör att processen blivit längre. Samtidigt har de inga amatörmanér. I stället tillför de andra ord och uttryck, andra kvaliteter och andra former. Det är det som driver mig, att undersöka de här mellanrummen mellan proffs och amatör, skådespelare och publik.


Varför blir det så få föreställningar av Vad är problemet?
   – Eftersom det är amatörer kan vi inte skriva kontrakt för längre tid utan får ha en förhandling efteråt, om det ska bli fler föreställningar.


Författaren Viveka Sjögren är dramaturg, vad innebär det?
   – Hon sitter med på repetitionerna, men det är känsligt när materialet lyfts litterärt. Ibland fungerar det, ibland inte alls. Det är en förhandling, vi måste vara lyhörda, men inte heller göra det till en platt dokumentär.


I din andra föreställning Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen är skådespelarna professionella?
   – Ingången var intervjuer med tjugo personer som var skuldsatta hos kronofogden och inkassoföretag. Vi tog ett beslut tillsammans med dem om att det här är en historia de inte kan bära, den här processen behöver professionella skådespelare. Föreställningen blir en blandning av liveteater och projektioner av de intervjuade.


Finns det någon handling?
   – Den handlar om Jessica och Anders som möts med varsin kasse full med räkningar. Max Hebert skriver manus och skådespelarna är anställda av den ideella organisationen Familjeslanten.

Karin Kämsby

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare