Världens största förrädare sjunger ut! Superstjärnan Jesus Kristus har som bekant sin egen succémusikal. Nu har storsvikaren Judas fått sin: en ”skuldtyngd mardrömsmusikal”.
På Moment teater ägnar man sig gärna åt att gå till botten med klassiska berättelser. Eller ännu hellre köra dem i botten, leka sönder dem så att något nytt kan skönjas. Företrädesvis berättelser med ondska och manlighet som dominerande teman.
Verkligen på tiden att man bjuder in den största skurken i Bibeln att göra en djupdykning i sitt inre och sin historia.
Judas spelas av Jonas Nerbe, artist och konstnärlig ledare för Stockholms Musikteater, tidigare regisserad av Moments Andreas Boonstra i enmansmusikalen Freuds cigarr på Boulevardteatern.
Det föll sig väl naturligt att ta med sig Sigmund Freud även in i detta samarbete, här dock i Oskar Tunbergs gestalt. Boonstra får nöja sig med att regissera och spela Jesus.
På analysdivanen finner vi alltså Nerbes nerviga Judas, en parant typ i syndigt röd skjorta och kokett fladdrande frisyr. Men också fladdrande blick – både van vid världens uppmärksamhet och hemsökt av den.
Uppmuntrad av Tunbergs underbart dammigt valhänta Freud sjunger han ut, bildligt och bokstavligt, om sina mardrömmar och kval över att ha fått Guds son uppspikad på korset. Men var det verkligen ett svek? Gjorde han inte bara som Jesus ville? Och varför kan alla andra men inte just Judas få den där förlåtelsen som det talas så mycket om?
Det hela utvecklar sig, och invecklar sig, i ett vindlande kedjeexperiment. Från den inledande terapiteatern till rafflande rättegångsdrama (Freud behöver bara en peruk för att bli försvarsadvokat, påläst på tolkningsmöjligheter av gammelgrekiska verb som kan bevisa Judas oskuld), skojig sillmiddag med lärljungarna, föredragsliknande utvikningar om antisemitism (javisst, en Hitler i lederhosen kan alltid stoppas in) eller härligt musikalsöta nummer som Jesus släpiga förlåt till Judas med låten ”Always on my mind”.
Musiken är annars skriven av Simon Steensland och Jan-Erik Sääf, och även om man är van vid livemusik på denna scen känns uttrycket nytt, särskilt med Nerbes tjusiga stämma. Musikalmäktigt.
Jag blir både underhållen och utmanad av Moments psykologisk-teologisk-filosofisk-musikaliska utforskande av det goda, det onda och allt däremellan.