Befriande teaterlekOrkestern "Trasiga familjen": Charlie Klingström, Robban Cronsioe, Henrik Svensson, Prinsissi (Viktor Brobacke), Oscar Nygren.
Recensioner [2007-10-16]

Befriande teaterlek


Av någon anledning tycks den gamla fina tanken om lekteater, där barnen får vara med och leka fram en föreställning och fingra vilt på scenografi och rekvisita, vara helt ute. Möjligen beror det på att såväl skådespelare som scenrum utsätts för en del risker. Men på Barnens underjordiska scen i Stockholm hålls lekteaterfanan fortfarande högt. I nya föreställningen I örat på Prinsissi utgår leken från musiken.

Barnens underjordiska scen liknar ingen annan barnteaterscen i Stockholm. Att kliva ner i deras källare är – med risk för att låta klyschig – som att gå in i en annan värld. Men det kan faktiskt inte beskrivas bättre och teaterbegreppet vidgas därmed också till sitt yttersta. Vi snackar konstupplevelse med betoning på upplevelse.
   I örat på Prinsissi är utannonserad som en ”mosaikalisk tiater”. Den stilfulla språkleken i titeln går förstås i linje med den ickelinjära programförklaringen som styr gruppen. Här härskar lekekonsten fullt ut. Barnet i oss bejakas eller luras fram och om annan barnteater frestas att plocka fram pekpinnar återanvänder BUS gärna dessa för att röra om i degen i sitt särskilda bakrum.


Prinsissi spelas av musikern och skådespelaren Viktor Brobacke, bedårande beslöjad, i fez och med broderad sidenskjorta.
   ”Har du strumpbyxor, är du tjej eller?” frågar ett barn i publiken och slår in ett av huvudena på showens alla krokiga spikar. ”Jag vet inte vad jag är” svarar Prinsissi med en teatral österlandsbrytning. ”Vet du vad jag är?” Och får ungefär lika många förslag som det sitter barn på golvet framför den skeppsliknande scenen. Sen lirar han lite trombon med bandet, som är ”en trasig familj” med bland annat en bagare och en same.


Utgångspunkten för denna musikteaterlek är att Prinsissi nödlandat med sin ”flugande matta” efter att ha krockat med en fjällnära björk. Vi leker att det är natt, lyssnar på musik och bjuds i halvtid på te och nattmacka. Tusen små lampstjärnor glimmar i taket och under scengolvet.
   Den enda överenskommelsen är att vi ska ”försöka förstå den här drömmen tillsammans”. Resten verkar helt improviserat och plötsligt slås portarna upp till ett sidokrypin av en kvinna klädd i en isbjörnsliknande päls. Nu får alla titta runt och leka med vad de hittar. En del grejer ser ut att vara återvunnen scenografi från den tidigare föreställningen Drömt, urklippta drömspelsrepliker hängs upp av gamla mormor på ett klädstreck, Prinsissi visar diabilder från ”snöknen” och tar barnens omedelbara sug efter att göra skuggkaniner på volley.


Inget är förbjudet – allt är tillåtet, Prinsissi svarar både ja och nej på barnens frågor, man får låna ”lös-höron” och tofflor om man vill, dega i bageriet eller studsa på Prinsissis ”flugande matta”. Och mitt i allt rollspelslajvande kan man faktiskt lära sig en del om såväl kulturella som sociala normer. Eller bara fly från vardagen en stund. 
  Låter det lockande? Dom kör faktiskt föreställningar för vuxna på kvällstid också.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (2 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1