I Stockholms Boendes Allmänna Teaterförening: Garderingar

Det får man egentligen inget svar på i Richard Turpins sceniska tolkning av Jan Myrdals novell som blev radioteater 1969. Istället bjuds vi på en poetisk nostalgitripp fylld av humor såväl som vemod, ett reqiuem över den socialdemokrati som flytt – på gott och ont.
   Rent praktiskt går det till så att Turpin tecknar ett galghumoristiskt och mycket underhållande porträtt av ett helt hus fullt av Svenssons – som här heter Pettersson (Jan Tiselius m fl). Ledsagad av ett slags ”Idol 2004”-conferencierer (Ulf Drakenberg och Jan Ärfström) inbjuds Pettersson till ett Här har du ditt liv i moll. Pettersson minns, våndas och tar i en baklängesakt del av både sin egna och de andra Pettersönernas vardag i huset på 60-talet: arbetslösheten, de långtråkiga köttbullemiddagarna, barnkonflikterna, smygalkoholism, den första tonårskärleken…
   Strindbergsreferenserna är många. Både Till Damaskus, Ett Drömspel och Spöksonaten flimrar förbi i hastig fart och sammantaget går man ut i foajén med en känsla av att ha tvångsmatats med väldigt mycket överkokt burkpotatis för att därefter erbjudas ett uppfriskande lavemang i form av ironisk distans. En riktig katarsisupplevelse som för alltid renar oss från Folkhemsillusionen. För idag är vi ju alla individualister som bor i fina, nybyggda bostadsrätter med väl avskilda identiteter, trots alla stora fönster och balkonger. Eller hur står det egentligen till med folksjälen? Bor det trots allt en liten Pettersson i oss alla?