Iggesunds järnverk: Carmina Burana

Vad ska detta bli? Teateramatörer som utan ord ska gestalta Iggesunds bruks historia framför en symfoniorkester. Kan det fungera?
   Svar, ja. Föreställningen inleds med att brukets grundare, Isaac Breant, kliver upp på scenen. Det är år 1685 och han sätter ner sin stav där järnbruket ska anläggas. Arbetarna börjar arbeta. Sedan följer händelser och sägner från olika århundraden i tablå efter tablå.
   Det sceniska förloppet stämmer förvånansvärt bra överens med Orffs musikaliska uttryck och andemeningen i texterna. Brukets rika ägare köper ett barn av en fattig änkling (Loa Falkman). En ensam kvinna som råkat i olycka flyr till skogen. Fredrik Kempe, som sjunger countertenorstämman, agerar hennes roll. Så Kristina Hanssons sopran, så spröd, så vacker. Hon har en kärlekshistoria med en flottare (Loa Falkman).
   Regissören Catarina Gnosspelius, som skrivit manus, har lyckats skapa en helhetsverkan genom att tona ner skådespeleriet i tablåerna till ett stiliserat minimum av uttryck. Berättelsen antyds utan att ta överhanden.
   Kören, klädd i grå kåpor, kan ses som iakttagande representanter för de medeltida vandrarstudenter som skapat dikterna i Carmina Burana. Den kunde ha fått ta större plats i föreställningen.