I gymnasiet försökte min passionerade svensklärare berätta om Ifigenia för sin just då helt fågelholkiga klass. Vi kunde inte se poängen med en kung som dödar sin dotter för att blidka några gudar.
Problemet var så klart lärarens oförmåga att göra myten angelägen i nuet. För det är svårt att kommunicera de klassiska myterna. Att dramatiker och regissörer ändå fortsätter att göra det beror på att det blir så spännande när den där kommunikationen fungerar.
När det gäller Cinnober Teater i Göteborg och deras Ifigeneia tänker jag dessvärre ofta på min engagerade svensklärare. Den pigga teatergruppen ger sig på den norske succédramatikern Finn Iunkers version av myten om streberkungen Agamemnon som vill till Troja, och offrar sin dotter Ifigenias liv för att få vind i seglen av de sura gudarna. Det går sådär.
Manuset är uppdaterat med nutidsreferenser och humor. Den vita plastscenografin och skådisarnas likadana kostymer markerar också samtid slash framtid. Två brudiga blondiner fungerar som den obligatoriska antika kören. Riktigt charmiga är de, med fnissig tuggummituggarmimik och kärnfulla repliker som bryter det annars massiva retoriska mönstret.
De övriga gestalterna som dyker upp på scen känns annars lite krystade, med undantag för den oskuldsfulla Ifigeneia själv.
Jag kräver inte realism och vill gärna se bortom skådespelarnas erfarenhet och kön, men i det här fallet är det svårt. Cinnobers skådespelare, hur ambitiösa de än är, har helt enkelt inte tillräcklig pondus för att övertyga som gamla kungar, stoiska drottningar och macho krigshjältar som flyttar gränser.
Alla fyra kliver in i och ut ur de olika rollerna, tappra, coola och med mästerminne för Iunkers tunga manus. Men hur bra de än betonar och hur utmejslat kroppsspråk de än ger karaktärerna så får dramat inte mycket djup.
Det stannar vid en klassisk saga illustrerad av skådespelare som tar i från tårna med de komplexa replikerna. Visserligen tillför en expressiv, liveuppförd ljudbild stämningar och nerv, men det räcker inte riktigt för att lyfta helheten till den mitt i prick-nivå som Ifigeniamyten kräver för att beröra en samtida publik.