Ämnet har outslitliga och problematiska potentialer – sjung vackert om kärlek och isen krackelerar där man minst anar. På Byteatern har man tänkt sig för, känt efter vad som bär och fastnat för idén att ett plus ett kan bli minst tre. Att dekorativa multikonceptet In i det röda och sparsmakat intensiva Måttlösa hjärtan kan både komplettera och berika varandra. Stämmer bra.
Regissören My Areskoug och scenografen Magnus Lönn har hämtat ett tjugotal texter, från James Joyce till Lukas Moodysson, åt föreställningen In i det röda. Skådespelarna Nanna Nore och Patrik Wiberg bidrar med proffsig kropp, rörelse och röst. Marie Samuelsson och Linus Persson med utmärkt musik och ljud. Joakim Engstrand med kreativ ljusdesign. Allt är skönt och stilrent klurigt – nästan belevat. Gestaltar ögonblick av kärlek, men handlar kanske mer om ord än om människor? Fast, projicera ord (här görs det bokstavligen) på en människa och vad får vi? En bok, “ett flytande dikthav”, “ett önskningarnas alfabet”. Just så snyggt.
Efter paus (och lingondricka) är det dags för caféunderhållning (utan kaffe) och Måttlösa hjärtan. I rött och svart och klös i hjärta. Och smärta – enligt Piaf, Aznavour, Brassens och “Kanske är kärlek allt” (Brel). Samt några skrovliga rader av Bob Hansson, Kristina Lugn, Kerstin Thorvall och några till. Anna Lahmer (sång och trumpet) och Attila Gracza (piano) är excellenta, lägger timbre och humor-humör till kvällens upplevelser.
Ett angenäm helafton. Mer vacker än drabbande.
Loading ...
