I Fjällteaterns version har den kärlek som hos Ekerwald stannar i Elovs fantasi blivit verklighet och Britt-Inger flyttat in i stugan till Elov och hans föräldrar.
Färden går över charmiga egenheter, outhärdliga ovanor, keliga kärleksstunder och hätska gräl om en imaginär framtid – ständigt pyr något under ytan. Tillsammans söker de tonen för ett gemensamt liv. Moderna Fjällteatern skildrar fint osäkerheten kring de egna och den andras känslor, kompromisserna som kanske är nödvändiga men knappast självklara.
Det finns en obalans i historien. Mikael Rahms Elov drar blickarna till sig med sin gula toppluva med svart kvinnosymbol, sin t-shirt med trycket ”De e je som bestäm” och sin blandning av svenska och härjedalska. Britt Ellenius Britt-Inger är diskret svartklädd och ganska bakgrundslös.
Tanken går till filmen Crocodile Dundee – ett extremexempel på samma historia: Mannen från vildmarken möter kvinnan från civilisationen. De flesta minns att Paul Hogan spelade titelrollen men hur många minns att Linda Kozlowski spelade Sue? Civilisationen är norm, den lägger vi inte på minnet, rip- och krokodiljägare faller utanför normen. Det är skönt att Britt-Inger inte fått behålla stadsbräckligheten från Ekerwalds novell men jag skulle gärna velat veta lite mer om henne och hennes livsval.
Moderna Fjällteaterns siktar på fast scen i härjedalska Ljungdalen och en verksamhet som innehåller poesi after ski, vattenbalett och Baudelaire. Jag ser Infödingen – vad hände sen? som en intressant början på en ny fri grupps historia.
Loading ...
