Scenen föreställer ett engelskt slott med jakttroféer och vapen på väggarna. Lady Myrna Vep (namnet är anagram för vampyr) sägs vara död och hennes porträtt hänger i fonden med ett tänt ljus inunder. När den nya slottsfrun befaller att porträttet ska tas ner börjar hela huset att blixtra och skaka.
Mysteriet Myrna Vep är en föreställning som går på högvarv från första sekund till sista. Helena Svartling och Åke Arvidsson spelar sina åtta roller med glimten i ögat och en förhöjd teatralitet befriad från all psykologisk realism. Det är deras föreställning och deras fysiska, röstmässiga och komiska ekvilibristik befinner sig på högsta nivå. Kostymbytena sker så snabbt att ibland finns delar av skådespelaren kvar på scenen i en roll samtidigt som andra delar av samma skådespelare medverkar i en annan roll. Rätt vad det är hojtar de på pianisten (Örjan Lidén), ”Play it again, Sam”, och river av någon slagdänga.
I det utmejslade persongalleriet där ingen figur är den andra lik, märks hushållerskan, med mimisk pregnans spelad av Helena Svartling, den ensamme, stinkande, direkt från svinstian kommande drängen (Åke Arvidsson) och den noble Lorden, egyptolog och jägare (Helena Svartling). Hans nya Lady (Åke Arvidsson) är en till synes naiv och romantisk före detta aktris som helst vill sova på dagarna och oroligt frågar om solen gått ner innan hon gör entré i vit långklänning.
På scenen förekommer även en mumie, en egyptier, varulvar och vampyrer. Den amerikanske dramatikern Charles Ludlam kallade sin teater The Theatre of the Ridiculous, den löjliga teatern, men löjlig är inte rätt ord om den här föreställningen, den är fruktansvärt rolig och oerhört befriande.
Loading ...
