Ingen snäll fågelBara själens fågel (Hanna Sjögren-Devrient) har nyckeln till den ask som flickan (Stina Zacco) har gömt sina innersta känslor i.
Recensioner [2009-09-09]

Ingen snäll fågel

Själens fågel av Michal Snunit
Scen: Gasklockorna, Regenereringshuset
Ort: Gävleborg
Medverkande: Stina Zacco, Hanna Sjögren-Devrient, Åsa Larsson
Dramatisering och regi: Yael Feiler
Scenografi och kostym: Magdalena Kellerman
Översättning: Viveka Heyman
Länk: Skottes Musikteater


RECENSION/BARNTEATER. Skottes Musikteater har i Yael Feilers regi gjort teater av Själens fågel, Michal Snunits pekbok för små barn om varje människas innersta. Nyckeln dit har en fågel som kan vara både lekfull och lite elak.

Om den själens fågel, som finns i varje människa och som känner allt som vi känner, handlar israelen Michal Snunits pekbok för små barn. Berättelsen har ingen egentlig handling utan är mer en poetisk beskrivning av hur känslor fungerar och hur viktigt det är att lyssna på dem.
   Det här har Skottes Musikteater gjort teater av, en familjeföreställning för barn från sex år, i Yael Feilers regi. Föreställningen spelas av två skådespelare på en fyrkantig scen i rött och vitt med publik längs två av sidorna. Mitt på scenen står en säng och en fågelbur hänger i taket.


Ensemblen har gett berättelsen om själens fågel en handling som ser ut att ha improviserats fram. Det börjar med att en mamma med blått hår, spelad av Hanna Sjögren-Devrient, ropar in sin flicka som är ute och leker. Det är läggdags. Flickan som spelas av Stina Zacco, kommer inrusande.
   Hon är ledsen för hennes kompis har varit dum. Mamman, som klippt ur en husmorstidning från 1950-talet, tröstar sin flicka och läser och sjunger ur sagan om Själens fågel. En musiker i turkos 1950-talsklänning och plym i håret finns också med på scenen. Kanske ska 1950-talsstuket på kostymerna markera en tid då känslor var någonting som trycktes ner.


När flickan har somnat drömmer hon att hon leker med själens fågel. Ganska vilda fysiska lekar utspelar sig nu mellan Hanna Sjögren-Devrient i vitt med fågelmask och flickan i nattlinne och flätor.
   Skådespelarna drar även in publiken genom att ställa frågor och be om hjälp. Lekarna handlar om känslor som ligger i låsta lådor. Bara själens fågel har en nyckel och kan låsa upp dem.


Tyvärr spårar lekarna ur och tonen blir aggressiv och elak. Fågeln är ingen snäll fågel. Det är inte roligt längre, särskilt inte när fågeln storskrattar åt flickans innersta hemligheter, som hon gömt i en röd hjärtformad ask.
   Jag hade hellre sett att föreställningen hade handlat om att lyssna på sina känslor, som i pekboken, än att se flickans innersta bli förlöjligat utan att någon försvarar henne. Men att en del barn (och vuxna) kan bli ledsna kanske uppvägs av att Skottes Musikteater har gjort en fin ansats och över lag en poetisk och vacker föreställning.

Karin Kämsby

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare