Inger Alfvén är en av Sveriges mest lästa och framgångrika romanförfattare, med succéer som S Y Glädjen och Judiths teater. Men detta är första gången hon skriver dramatik.
– Det är klart att det känns lite märkligt, men också roligt och spännande.
Enligt henne själv finns det både skillnader och likheter i de två olika formernas skapandeprocess.
– I dramatiken kan man inte ha något kitt emellan, inga extraförklaringar. Allt blir väldigt direkt. Men det är samma inlevelse i människorna; att följa dem, lära känna dem och förstå hur de handlar.
En barndomskärlek
Ända sedan barn har Inger Alfvén haft en kärlek till teatern och att skriva en pjäs är något hon länge tänkt göra.
– Jag har alltid tyckt om rummet med de levande kropparna som gestaltar öden. Först är dessa gestalter i mig för att sedan gå ut i andra kroppar på scenen.
Andra har tidigare gjort film och teater av hennes böcker, men för henne själv blir detta en omöjlighet.
– När jag skrivit en roman så är jag färdig. Jag kan inte tänka mig att ta upp den igen och leva mig in i alltsammans en gång till. En bok som är utgiven intresserar mig inte längre.
Systerskap
I Regnbågens rot får åskådaren följa systrarna Gun (Maria Kulle) och Siv (Evamaria Björk) samt Guns dotter Charlotta (Karin Bergquist) i åtta bilder under en period av 24 år.
Dramat utspelar sig i en fiktiv stad på pendelavstånd från Stockholm. Scenplatsen är den lilla krog där Siv arbetar som servitris. Den växlar namn och byter skepnad med tiden, men fortsätter vara centrum för systrarnas möten. I första bilden är det i mitten av 70-talet och i sista bilden nyåret 2000.
– Krogen står för så mycket. Det är ett ställe för fest, möten och för tröst.
Från början var det inte tänkt att det skulle vara tre kvinnor i centrum, utan en pappa och hans dotter. Men Inger Alfvén kände att hon inte kom hela vägen i pappa-dotter förhållandet. Med tiden blev pappan en mamma. Bandet mellan mamman och dottern fann hon mer naket och sårigt. För till modern finns kravet på en gränslös kärlek.
– Det förväntas att mamman ska kunna sträcka sig hur långt som helst och kraven som ställs på henne är fullständigt orimliga. Ofta används ett nära språk och som dotter kan man vara oerhört grym. Män är ofta bättre på att sätta gränser kring sig själva. Hit men inte längre.
Göran Stangertz som filmregissör
Hon är själv kvinna och det är tre kvinnor i huvudrollerna. Men Inger Alfvén vill inte hamna i facket ”kvinnoförfattare”.
– Jag skriver faktiskt om män också. Det är inget mer sensationellt med det ena eller det andra. Men när det är kvinnor det handlar om blir det lätt väldigt betonat. Lite som att flagga för att det här intresserar inte männen. Man skulle inte skriva något om det var tre män i huvudrollerna, det självklara könet nämner man inte.
Männen i pjäsen beskriver Inger Alfvén som vanliga, men fina. Förrutom den manipulativa filmregissören, som spelas av teaterchefen Göran Stangertz.
En utvecklingspjäs
Regnbågens rot är en utvecklingspjäs. Både den yngre systern och dottern genomgår en förändring i förhållandet till den äldre systern, som fungerar som en mamma för dem båda.
– Det handlar mycket om att försonas med sitt liv, som för mig är att bli vuxen och ta eget ansvar helt och fullt. Att se föräldrarna som människor och inse att man inte kan kräva vad som helst av dem.
Lördagen den 9 februari är det premiär på Helsingborgs Stadsteater och hon erkänner att det börjar bli både nervöst och pirrigt.
– Jag gissar att jag kommer att ha ilningar i magen på lördag.
Loading ...
