Hoppfulla teaterälskare köade utanför Brooklyn Academy of Music (BAM) i de tidigare nedslitna kvarteren i Brooklyn i New York i helgen. ”Jag måste ha en biljett” vädjade en handskriven skylt vid ingången till Harvey Lichtenstein Theatre. Men de fyra dagarnas gästspel var tidigt utsålt och den mediala uppmärksamheten inför August Strindbergs mörka kammardrama var massivt med bland annat flera stort uppslagna artiklar i den ansedda dagstidningen New York Times.
Bergman själv inte i New York
Kulturinrättningen Brooklyn Academy of Music har länge varit en hemvist för svenska gästspel med bland annat uppsättningar av Folkoperan och Unga Klara. Men dess scen har framför allt blivit en av regissören Ingmar Bergmans favoritteatrar utomlands – även om regissören själv inte följer med Dramatens skådespelare till New York.
Samarbetet har inte alltid varit smärtfritt. När Bergman för ett par år sedan stoppade ett gästspel i New York, eftersom han ansåg att föreställningen inte längre höll måttet, innebar avhoppet ett stort ekonomiskt bakslag för BAM. New York har dock ett speciellt och kärleksfullt förhållande till Ingmar Bergman, trots att staden annars präglas av en bister teaterpublik. De som lyckats få biljetter klagade inte ens på att pjäsen spelas på svenska, medan den engelska översättningen läses upp genom hörlurar.
Hårdföra teaterkritiker
Teaterkritikerna i New York är emellertid en hårdför och svårflirtad grupp. Den vassaste av dem alla är troligen New York Times kritiker Ben Brantley som ensam lyckats stänga flera storsatsningar efter nedgörande recensioner. Nervositeten var förklarlig inför Brantleys recension som publicerades i New York Times helgbilaga.
”Förfallet är en oemotståndlig kraft i Ingmar Bergmans utsökta, hemska och fullständigt överväldigande, fantastiska produktion av August Strindbergs Spöksonaten” inledde Brantley den översvallande recensionen. ”Sällan har kosmiskt äckel fyllt en teaterscen med sådan hänförelse” fortsatte Brantley som också prisade huvudpersonerna Jan och Jonas Malmsjö, Elin Klinga, Margareta Hallin, Per Myrberg och ”den anmärkningsvärda Gunnel Lindblom”. ”Samtliga karaktärer utmärks av rörelser som liknar dans” konstaterade New York Times kritiker, som avslutade sin hyllning till regissören och Dramaten med att kalla Ingmar Bergmans arbete ”rent konstnärskap”.
Loading ...
