Även om utgångspunkterna för Ingrid Cognes solo I.D. till stor del är teoretiska är det ändå det mänskliga mötet som hamnar i centrum i en öppen och inbjudande föreställning. Därför blir det heller aldrig så torrt eller långtråkigt som det kan bli när en text eller ett teoretiskt antagande om språk och kommunikation ska ges både kropp och en rumslig gestaltning.
Den franskfödda koreografen Ingrid Cogne undviker med sin egen uppriktiga närvaro att med andra ord göra sitt eget solo till någonting som känns mer som ett seminarium än en föreställning. Utforskanden och antaganden om de relationer som uppstår mellan åskådaren, konstnären och verket och som sker just här och just nu står ju trots allt i centrum i I.D.
När publiken väl bjuds in får den först barfota eller i tofflor gå tvärs över scengolvet för att sätta sig på de uppställda stolarna. Själv är Ingrid Cogne fullt koncentrerad på att med hjälp av en tumstock i ett strikt mönster placera ut runda röda prickar. På dessa ställer hon efter att hon först moppat golvet sedan omsorgsfullt ut tre strikta rader med skor, svarta och vita par, innan hon sätter sig ned framför publiken och med ryggen emot.
Tillsammans med henne ser vi på raderna med skor framför oss. Det är faktiskt både vackert och sparsmakat.
När Ingrid Cogne fortfarande sittande framför oss ringer upp någon på sin mobiltelefon ringer det i fickan på den åskådare som sitter närmast henne. Han visar sig under deras samtal, som bland annat handlar om vilka skor han gillar bäst, vara hennes fransktalande pojkvän. Efter en handuppräckning har hon även förhört sig om publikens språkkunskaper, vilka som förstår eller talar svenska, engelska eller franska.
Utdragen från de inspelade föredrag om bland annat konsten att lyssna som hon spelar upp, utan att på något sätt ta över. Istället fungerar de mer som påminnelse om det som pågår framför oss, ett möte. Och att det sker såväl kroppsligt som språkligt.
Hur det mötet sedan ser ut är en annan sak men Ingrid Cogne lyckas i sin föreställning peka på det mötet i och mellan åskådaren, konstnären och verket. Det är också där hennes och publikens intresse och koncentration möts.
Loading ...
