Varför slutar du?
– Det är bra med en begränsad period tycker jag, en teater mår bra av cirkulation också på chefsnivå. Dramaten går bra nu, jag känner att jag gjort det jag kunnat göra för den här teatern, jag har nått de mål som jag satte upp för mig själv för dessa sex år. Skuldsaneringen är till exempel klar, därtill har teatern nu en buffert på 20 miljoner att ta av, om det skulle bli problem i framtiden. Det känns bra att ha i ryggen.
Hur skulle du summera din tid som Dramatenchef?
– Jag tycker att Dramaten, som tidigare varit lite sluten nu blivit öppnare och då menar jag inte bara ut mot samhället utan även inom kulturvärlden. Jag tillträdde ju under en orolig period. Nu finns det en helt annan känsla av trygghet bland teaterns personal. Lilla scenen är ombyggd, teatern fick en ny scen med Elverket och i sommar byggs tågvinden ovanför Stora scenen om. Många tekniska förbättringar har gjorts under min tid som chef och det är investeringar som är nödvändiga inför framtiden. Många nya skådespelare har också kommit till teatern under mina år och det känns väldigt roligt. Förra året nyanställdes fyra skådespelare och i år blir det tre. Det har också varit viktigt att kunna ta in så många unga skådespelare på Dramaten.
Vad är det som driver dig?
– Det är nyfikenheten som driver mig att pröva på det som jag inte kan. Jag började med teater genom att skriva, först för tv, sedan för scenen. Inom tv höll jag på med dokumentärer och reportage i 20 år innan jag började skriva scenpjäser, bland annat för Stadsteatern i Stockholm. Nyfikenheten på verkligheten är min största drivkraft. Att jag har den här bakgrunden gör också att det känns lättare för mig att nu lämna Dramaten. Om jag kommer att arbeta med teater igen i framtiden – efter mina fyra år som landshövding som jag har framför mig – det vet jag inte. Men jag skulle helt klart vara öppen för det, absolut! Jag kommer visserligen att vara 65 år fyllda när jag slutar som landshövding, men kanske ändå. Jag har under de här sex åren på Dramaten så att säga ”fått teatern i blodet” och vill gärna hålla kontakten med teatern.
Just nu går Dramaten väldigt bra. Vad beror det på?
– Ja säg det … (Ingrid knackar i bordet) då måste jag fundera … Det främsta skälet är att det på Dramaten arbetar så många skickliga och begåvade människor från alla tänkbara yrkeskårer. Dramatens främsta tillgång är sin ensemble, och då syftar jag inte endast på de fastanställda skådespelarna utan även de som går på andra kontrakt. Dessutom finns det många skickliga regissörer här och vi har haft en spännande repertoar … det är verkligen svårt att peka ut något enskilt skäl till varför teatern går så bra. Svaret är nog snarare att det är flera faktorer som samverkar gynnsamt: det finns en intresserad publik som gång på gång återvänder till Dramaten och det finns en kunnig yrkeskår som lägger ned sin själ i arbetet. Man bör heller inte glömma att teatern fungerar mycket bra även tekniskt och administrativt, det finns en väl fungerande organisation. Och så har vi väl haft lite tur också!
Om du skulle framhålla något som du känner att du verkligen lärt dig av sex år på Dramaten, vad skulle det i så fall vara?
– Jag har lärt mig mycket om den konstnärliga processen och att inte ge efter för motgångar. Att aldrig, aldrig ge upp helt enkelt.
Vad ser du för fördelar respektive nackdelar med att vara en teaterchef som själv regisserar eller en chef som helt inriktar sig på att vara teaterns arbetsledare?
– En teaterchef som själv regisserar kan knyta starka band med ensemblen i det konkreta arbetet på golvet. Om man inte själv regisserar står man som teaterchef ett steg tillbaka, det blir ens roll. Även när man regisserar så måste det också bli ens roll, att vara en arbetsledare. När man inte själv regisserar måste kunskapen om skådespelarna uppstå på ett annat sätt än när man jobbar tätt tillsammans. Det är en väldigt viktigt kunskap för en teaterchef att ha, utan den kan man inte rollsätta på ett bra sätt. Jag tycker ändå att de flesta skådespelare på teatern har haft bra uppgifter under min tid. En chef som själv inte regisserar har i gengäld mer tid att driva ”företagsdelen” av en teater. Det är också viktigt, den biten behövs för att göra en teater ekonomiskt solid och för att skapa en fungerande organisation. Det har för mig varit väldigt roligt att arbeta både som vd och som teaterchef: det är stimulerande att deltaga i många olika slags processer.
Känns det tråkigt att sluta på Dramaten?
– Ja, det gör det faktiskt. Det känns vemodigt.
Hur ser dina framtidsplaner ut, i sommar och om tio år?
– Om tio år, (skratt) jag brukar inte planera så långt i förväg! Den 12 juni slutar jag här på teatern. Sedan blir det par veckor på Fårö där jag har ett litet hus. Sedan börjar jag i Falun 1 juli. Men om tio år… jag har verkligen ingen aning. Jag tycker att det ska vara kul att jobba, och jag vill ha kul om tio år också!
Var i ligger utmaningen med arbetet som landshövding i Dalarna?
– Det roliga med mitt nya arbete är att jag kommer att arbeta inom områden som jag inte kan – där i utmaningen. Jag kommer dels att bli chef för Länsstyrelsen i Dalarna och dels kommer jag att bli landshövding i länet. Den rollen innebär bland annat att man är regeringens representant i länet, samtidigt som man är länets representant in mot regering och riksdag. Jobbet består framför allt i att skapa förutsättningar för samarbeten mellan i första hand stat, kommun och landsting – att försöka förena dessa parter i viktiga frågor. Jag tycker att det är bra att Dalarna – som är ett kulturlän – får en person som kommer från kulturområdet: det är en viktig kulturpolitisk markering. Jag ser framför mig en helt ny fas i mitt yrkesliv som jag hoppas skall bli rolig!
Du har arbetat på tv, på teater och nu tar du dig an ett mer politiskt uppdrag. Var har du din identitet: som företagsledare, kulturarbetare eller som politiker?
– Jag har min identitet i allt detta – utom möjligen som politiker. Jag har aldrig varit engagerad partipolitiskt. Det kan man kanske tycka är en nackdel, men jag ser det som en fördel i min nya roll. Det innebär att jag kan förhålla mig öppet, jag kan föra samtal med flera parter samtidigt. Det faktum att jag inte har politiska ambitioner är något som underlättar för mig att göra flera saker samtidigt som verkligen intresserar mig.
Om du skulle ge den nya teaterchefen tre goda råd, vilka skulle det vara?
– Det vill jag inte, jag tycker inte att det vore så bra. Jag och Staffan för samtal regelbundet mellan fyra ögon. Men några allmänna råd skall jag inte ge. Det viktiga är att han gör på sitt sätt – det är i varje fall ett gott råd!
Intervjun är ursprungligen gjord på uppdrag av – och avsedd för – Dramatens
interntidning ”Strålkastaren”.
Loading ...
