Trodde du att du skulle kunna fly verkligheten på teatern? Trilla in i något Shakespearedrama och förfäras av maktkamperna vid ett pampigt hov eller förtjusas av de romantiska förväxlingarna i en lätt komedi? Då har du kommit fel om du går till Kulturhuset Stadsteatern och ser Anders Duus Grodregn över Fruängen. Pjäsen med den fantasifulla titeln är en skrattspegel, där du hur du än vrider dig får syn på dig själv. Inte bara rent bokstavligen via den blanka fonden, utan även i samlingen karikerade medel-Svenssons på scenen.
Vi finner dem vid återvinningsstationen, de kladdiga mjölkpaketens Gehenna. Individerna i Anders Duus klientel arbetar alla med sin egen kris. Emil Almén plockar ännu en gång fram vansinnet inom sig i den fullfjädrade Fem-myror-imitatören Ari, som inte vet vad han ska göra av kvällarna, tills han plötsligt hittar sig själv i en gorilladräkt. Med inåtvänd desperation gör Sofi Helleday bibliotekarien Lina, som längtar till en Judith Schalansky-avlägsen ö, medan Kristofer Kamiyasus tillkämpat positive äkte make Johan, ser henne försvinna bort ur äktenskapet, på grund av sitt ideella arbete i bostadsrättsföreningen. Marika Lindströms Josefin är en krigisk kompostkramare, Gloria Tapias Zara en barnkalasclown, som låter sig utnyttjas för den goda sakens skull och Jerk Ohlsson Westins 40-talsmamma har på tok för fullt upp med självförverkligandet för att hinna med sitt barnbarn.
Klimatångesten knyter dem alla samman, dessa människor, som vill göra rätt men samtidigt är lärda att leva sina drömmar. Grodregn över Fruängen är en allvarsam komedi, kanske inte helt färdigrepeterad vid premiären, men välförpackad som en Ekolåda. Regissör Sara Giese håller tempot i ett träffsäkert drama om Krav-samhällets inkonsekvenser.
Loading ...
