Inte så vild and

Vildandens aktualitet kommer av dess öppenhet för tolkning. Hjalmar Ekdal är ett livsfilosofiskt case: vilken hållning är den rätta för ett fullgott liv? Gregers Werles ”absoluta sanningskrav” ställs mot Doktor Rellings devis ”Är det inte trevligt att ha det lite roligt ibland” och vars medicin är att underhålla livslögnen.
   Den här uppsättningen avslöjar dock sina antipatier mot homewreckern. Ärlighetsivraren Gregers Werle görs synnerligen diabolisk. Peter Andersson får använda hela sin air av sinister skurk när hans rigida teorier krossar den mysiga lilla kärnfamiljen. Höga ideal blir grymhet iförd murrig terapeutkofta och med framåtlutat psykologicoachande.
   Hjalmar Ekdals torftiga hem ser ut som en finbohemisk bostadsrätt i Midsommarkransen. Och att så mycket i detta hem måste göras på låtsas – man läser menyn från en finmiddag i stället för att smaka, mimar att man går på opera, spelar på en fejkflygel där tangenterna målats på en planka och har en skog på vinden – framställs närmast som fantasifull familjelycka och slisksöt metahyllning till teatern.   
     Såväl scenografi som spel är naturalistiskt med smör på och efter tre timmar längtar jag efter något mer experimentellt i gestaltningen. Josefin Ljungman som Hedvig, lojal till döds, är värd en eloge, likaså Marie Richardson som Gina. Men det är Johan Rabaeus rolltolkning som pekar mot en föreställning jag är nyfiken på. Med subtila medel gör han Hjalmar fenomenalt barnslig och självgod. Är det inte i själva verket hans blint självömkande egoism som förstör familjen? Den feministiska ilskan han väcker hade varit intressant att plocka upp.
   I stället dränks allt i en översentimentalt frossande final. Fonden blir blodröd, det fläskas på med känslostråkarna och smetas vaselin på linsen. Den döda Hedvig får visserligen inte änglavingar men det är inte långt ifrån. En kvinna bakom mig storgråter långt efter att applåderna klingat ut. Själv kan jag inte låta bli att tänka att den här föreställningen kunde ha funkat bättre nedkokt och smart klippt till ett snyggt litet tv-drama. I det här formatet blir det gammeldags teaaater med långt a.