Naturligtvis sätter det sina spår i teatern. När Östgötateatern startade Ung scen/öst förra hösten – en scen för barn, ungdom och unga vuxna – öppnade man med en pjäs på temat huskravaller. Repertoaren i övrigt har också varit starkt inriktad på samtidsdramatik: en pjäs handlade om identitetssökande och uppväxt i en modern svensk småstad, en annan om barns erfarenheter av kriget i Mellanöstern. Allt garanterat nyskrivet.
Anonymt samhälle
Men Måns Lagerlöf, konstnärlig ledare för Ung Scen, vill inte se teatern som en politisk teater och definitivt inte som någon plattform för alternativrörelsen i Linköping.
– Visst kom det ganska många husockupanter och såg ockupationspjäsen Pilot förra hösten, men dom blev nog inte så förtjusta. Pjäsen tog inte oreserverat ställning för husockupanterna utan problematiserade både polisers och ockupanters agerande, men framförallt var det en pjäs om ett samhälle som förlorat sin identitet, d v s som tappat sin förmåga att skapa samhörighet.
– Jag sympatiserar med många av alternativrörelsens politiska idéer. Men som teater måste vi vara politiskt obundna, speciellt som vi har ett regionalt uppdrag. Skulle vi profilera oss som ett hem för alternativrörelsen i Linköping skulle vi i samma ögonblick utestänga en stor grupp ungdomar, både emotionellt och ideologiskt.
Teater för livsvilsna
Måns Lagerlöf började som regissör på Östgötateatern för några år sedan och idén om en ny scen även för gymnasieungdom och unga vuxna (inte bara mellan- och högstadiebarn) växte fram i samråd med Östgötateaterns konstnärlige ledare Johan Celander. En höjning av anslagen från kommun och landsting gjorde det sedan möjligt att starta Ung Scen i egna lokaler (Studiefrämjandets hus på Elsa Brännströms gata). Och efter ett år har man nu börjat finna sin publik, mycket tack vare de workshops man anordnar i huset och uppsökande verksamhet i skolorna.
– Många av dom som deltar i våra workshops tillhör också i alternativrörelsen i Linköping. Det finns förstås en koppling mellan intresset för politik och intresset för kultur och teater. Men det är inget vi exploaterar. Den som har en identitet, en tillhörighet är också en trygg människa. Men jag känner ett stort patos för att göra teater för dem som inte hittat rätt, som befinner sig mitt emellan olika alternativ. Jag vill kunna ge dem mod att påstå något om sig själva, ge dem en inre styrka.
Identifikation som riktlinje
Metoden består alltså bland annat av bra, nyskriven dramatik och en ung ensemble (sex skådespelare, husdramatikern Stefan Lindberg, scenografen Magnus Möllerstedt och konstnärlige ledaren, regissören Måns Lagerlöf).
– Ska man spela något som handlar om Linköping-Sverige-världen just nu, då har man större möjligheter med nyskrivet. Jag tror det är viktigt att dom människor man ser på scenen är sådana som man kan identifiera sig med på ett eller annat sätt och att situationerna liknar dem man själv befinner sig i.
– Dessutom vill jag återupprätta teaterrummet som en plats för det
offentliga samtalet, där man kan reflektera kring viktiga existentiella och samhälleliga frågor. Det ska kännas, för våra besökare, att dom kan investera en del av sig själva i det dom ser och att det engagemanget ger självrespekt. Då kan teaterintresset också bli ett bestående intresse.
Loading ...
