Trots att Institutet både blev av med sin lokal och större delen av sina bidrag vid årsskiftet fortsätter de sin tillvaro som hemlösa. Men det som man inte dör av gör en starkare. Deras första uppsättning som lokallösa sker på Inkonsts scen i Malmö.
I Operation Cykelhjälm, delvis baserad på Joseph Conrads Mörkrets hjärta och Francis Ford Coppolas Apocalypse ställs den svenske mannen i betraktelsens ljus och synas med lupp. Hur kommer det sig att den svenske, feministiske, jämställdhets- och pappaledighetsmannen far i väg till Afghanistan för att kriga? Är det för att återvinna sin förlorade manlighet?
Några svar är inte att vänta och jag är faktiskt inte heller så säker på att frågan egentligen ställs.
Jag gillar det jag ser när jag kliver in i scenrummet. Publiken sitter på stolar placerade i ett stort kors på scengolvet som är täckt av persiska mattor. Runt hela alltet är ett cirkelformat spår utlagt där en vagn kör omkring för sig själv med en Ikeabokhylla.
Mannen (Rafael Pettersson) gör en magnifik entré från taket ståendes på en hissanordning, iförd … just det cykelhjälm och arméns långkalsonger. Alltmedan en operasångerska (Pia Niemi) iförd en utstyrsel som påminner om ett ryskt befäls, ackompanjerar honom med en delvis ordlös lovsång.
Föreställningen irrar sedan runt i cirklar likt en bortkommen soldat i ett träsk. Upprepningar av könsord, sexistiska och rasistiska utfall försätter oss till slut i en återvändsgränd och när ordet kuk upprepas för jag vet inte vilken gång i ordningen börjar jag undra över manusförfattarens fixering.
De flesta idéerna fullföljs aldrig utan rinner ut i sanden eller upprepas utan att utvecklas och utplånar sig själva därför. Därmed är det inte sagt att det är en dålig föreställning. Flera av idéerna är lysande, det är ett gott hantverk på scenen och det finns stunder där det är riktigt bra – som när Mannen blir personlig och delar ut bananer till behövande i publiken eller vänder sig till dem i ett direkt tilltal.
Loading ...
