Att besöka Istanbuls internationella teaterfestival är ett utmärkt tillfälle att få en samlad bild av turkisk scenkonst. Under min vistelse hann jag se åtta föreställningar på en vecka och blev förvånad över hur pass politiska och vassa flera av dem var. Dessutom fick jag se ett spännande gästspel från Japan.
Starkaste intryck gjorde Wet volume, en platsspecifik performance i ett nedlagt fängelse av Tugce Tuna, koncept och koreografi. Hon experimenterar med olika mänskliga känslotillstånd som lycka, skam, passion, åtrå, förvåning och rädsla. Den otroligt nedslitna miljön – det var bara runt tre år sedan fängelset lades ner men byggnaden är totalt förstörd – och att det ösregnade ute, gav föreställningen en otrolig genomslagskraft. Vi i publiken föstes runt i den läckande byggnaden medan kompaniet Rem Dance Project med ca 10 artister gav allt i blötan.
Genco Erkal är en synnerligen folkkär skådespelare som ägnat mycken tid åt Turkiets store poet Nazim Hikmet. Like Kerem, 35 years with Nazim Hikmet är en dokumentär föreställning som presenterar poetens liv och verk. Det är en rörande berättelse på ett underbart poetiskt språk (Föreställningen var textad till engelska). Publiken älskade verkligen det här, både poeten och skådespelaren.
Performanceverket Wet volume. FOTO: Mireille Bergenström.
Hareket Atölyesi / The Movement Atelier är ett konstnärligt kvinnokollektiv som presenterade cirCUMstances, en otroligt roande, politiskt vass föreställning. Tio kvinnor i olika åldrar, kroppsformer och uttryck presenterade dans, sång och spelscener där en humoristisk ton blandades med allvar, allt bottnat i kvinnlig erfarenhet av livet, från liten flicka till vuxen kvinna. Många i publiken skrattar igenkännande.
To dance or… byggde på gamla ”dansfraser” från den tid då enbart romska pojkar och män fick vara professionella dansare. Det berättades om en far till tio döttrar som lät en av dem växa upp som pojke för att kunna försörja sig själv. Dansen utfördes av en ung dansare, Bengi Sevim, medan Ayrin Ersöz som svarade för text, koreografi och regi medverkade som berättare. Musiken pendlade från klassisk turkisk, komponerad av en sultan från tiden, till modern jazz. I slutet knöts tidsbandet ihop med bilder från dagens Istanbul där man river romska hus på attraktiv mark och därmed ställer familjer på gatan. En föreställning med stort allvar och konstnärlig känsla i blandningen av dans, röst och bild.
Suzuki Company of Toga är en internationellt känd ensemble från Japan ledd av teatermannen Tadashi Suzuki som besökt Europa flera gånger. I år tilldelades mr Suzuki festivalens pris för sin gärning.
Hans föreställning Elektra bygger på Euripides och Hugo von Hofmannsthals blodiga drama. I denna version är berättelsen förlagd till ett mentalsjukhus, vilket ger klara paralleller till filmen Gökboet. Den grekiska kören består av män som kör runt i rullstolar. De tre kvinnliga huvudpersonerna, Elektra, hennes syster Chrysothemis och hennes mor Klytaimnestra, spelas med furiös utlevelse i bästa kabukistil. Med på scenen är en slagverkare, en liten kvinna som bemästrar de japanska trummorna ypperligt. En härlig teaterupplevelse!
Årets teaterfestival ägde rum 10/5 – 10/6. Nästa hålls sommaren 2012. Det är ingen dum idé att då planera ett besök i denna spännande kulturstad.
Läs mer om Istanbuls internationella teaterfestival på deras hemsida
Loading ...
