Redan en halvtimme innan audition är det full aktivitet i ankomstrummet. Anmälningsblanketter ska fyllas i och alla ska fotograferas. Rosa benvärmare, paljettoppar och pannband plockas fram. För många är det första gången och det pirrar i magen. Men för att komma någon vart måste man ju våga.
Några har sina föräldrar och kompisar med som stöd, men väl inne på dansgolvet går det inte att hålla någon i handen.
Vid ett av borden sitter Imelda Cruz Linde. Hon är femton år och går och dansar varje vecka.
– Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gett mig in på, säger hon lite blygt. Det är nervöst, men också väldigt spännande.
Hon älskar dansen och vill bli skådespelare.
Drömmer om att bli musikalartist
Drömmer om att bli professionell artist gör även Sebastian Andersson, som tillhör minoriteten killar som hittat till Verkstan denna kväll. Han är 16 år och har dansat sedan han var sju. Showdance, streetdance och step, men allra helst breakdance. Sebastian var även med på audition till Skånes Dansteaters förra projekt, Maratondansen. Då blev det nobben, men han gav inte upp för det. I höst medverkar han i Tonteaterns uppsättning av Chicago och drömmen är solklar.
– Ja, jag vill satsa och bli musikalartist i London.
Roots, som har premiär i april 2004, är andra delen i Skånes Dansteaters integrationsprojekt i tre delar. Första delen var Maratondansen, som spelades på Hipp i våras. Där blandades rapare, musiker, dansare och skådespelare.
– Vi ville locka en ny blandad publik genom att integrera olika stilar och det lyckades vi med, säger Skånes Dansteaters konstnärliga ledare Marie Brolin-Tani.
För den unga publiken
I det andra steget vänder sig Skånes Dansteater till en yngre publik som befinner sig på mellan- eller högstadiet. Istället för att vara på en stor central scen kommer de ta sig ut i olika stadsdelar och spela på skolor.
Koreografen Sofia Nohrstedt ska välja ut 15 dansare i åldern 12 till 18 år från olika kulturer. Tillsammans ska de skapa föreställningen Roots med utgångspunkt från sina egna rötter och identitet.
– Jag har lite olika tankar kring det. Delvis har jag utgått från ett citat jag gillar: ”Det enda bestående vi kan ge våra barn är rötter och vingar”. Livet handlar om ett identitetssökande. Var kommer vi ifrån och vad gör vi av det? Vi har alla ett individuellt rotsystem men också ett gemensamt. Med föreställningen vill vi visa att vi är lika i grunden även om det finns skillnader.
– Det ska vara en spegling av Malmö som ett samhälle med olika stilar och blandningar, inflikar Marie Brolin-Tani.
Sofia Nohrstedt arbetar annars som koreograf på Gottsundateatern i Uppsala. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med ungdomar och dans, något hon talar om med stor entusiasm och värme.
Inget att förlora
Ute bland dansarna höjs spänningen ytterligare när nummerlapparna delas ut. Men Sofia Nohrstedt lugnar. Det är inte hela världen om man gör ett felsteg.
– Jag vet själv hur jobbigt det är att sitta med en nummerlapp på magen. Men försök att slappna av, ha kul och gör ert bästa. Ni har inget att förlora.
Till slut är det så dags att börja dansa. De står uppradade på led framför de stora speglarna. Uppvärmningen leds av Marie Brolin-Tani. Sofia Nohrstedt står bredvid och antecknar i sitt lilla block. Vad letar hon efter?
– Starka personligheter. De behöver inte vara skolade, men de ska ha ett eget rörelsemönster – något intressant att jobba med, säger hon.
– Energi och mod, säger Marie Brolin-Tani.
Ett mål med projektet är att visa unga människor att det går att satsa på dansen. Att allt faktiskt är möjligt. Bara man vågar.
Loading ...
