Ljuvlig japansk målningDockteater Sesams Mikado är inspirerad av den japanska bunrakutraditionen där både dockan och dockspelaren är synliga på scenen. Här syns Pish-Tush, spelad av Christer Fjällström, och Nanki-Poo, spelad av Sara Ahlberg. Foto: Dockteater Sesam
Recensioner [2008-10-10]

Ljuvlig japansk målning

Mikado av Arthur Sullivan och William S Gilbert
Scen: Dockteater Sesam
Ort: Västra Götaland
Regi: Nasrin Barati
Scenografi: Råger Johansson
Ljus: Ernesto Mejia, Jonas Franke-Blom
Kostym: Torbjörn Alström, Anna Ruckman
Dockor: Arthur Ragnarsson, Beate Persdotter Löken med flera
Skuggfigurdesign: Henning Cedmar Brandstedt
Musikarrangemang: Jonas Franke-Blom
Dockförare och kör: Sara Ahlberg, Christer Fjällström, Annaruna Kax, Johan Arn Lundberg, Karin Lycke
Solosång: Mia Edvardsson, Elisabeth Holmertz, Anders Wängdahl, Sami Yousri med flera
Länk: Dockteater Sesam


RECENSION/DOCKTEATEROPERA. Arthur Sullivans och William S Gilberts Mikado från 1885 kan äntligen ses i Sverige igen. Dockteater Sesam målar med känslig och välbalanserad pensel en dockteateropera som är underbar som en japansk målning.

Under flera århundraden har kända operor visats på Europas dockteaterscener. Just nu kan man se ett praktexempel på en sådan föreställning i Göteborg. Dockteater Sesam framför nämligen – i egen ny originalöversättning och bearbetning – Arthur Sullivans och William S Gilberts komiska opera Mikado. Den skrevs 1885 och tillhörde på sin tid de populäraste både i Storbritannien och på kontinenten.


Hos Sesam blir både stora och små (lägsta rekommenderade ålder är sex år) lika fullständigt fängslade av den spännande kärlekshistorien mellan den vackra Yum-Yum och kejsarsonen Nanki-Poo. Det blir många förvecklingar innan de tu får varandra, och även om de minsta kanske inte alltid hänger med i alla turer får de en stark konstnärlig upplevelse.


Handlingen utspelar sig i Japan, i den fiktiva staden Titipu. Spelstilen påminner därför om den japanska bunrakutraditionen där både dockan och dockspelaren är synliga på scenen, dock utan att spelaren visar sitt ansikte.
   Regissören Nasrin Barati går här vidare och låter dockspelaren medverka och till och med samspela med dockan. En känslig och välbalanserad regi som suddar bort gränserna mellan dockan och dockspelaren och får åskådaren att lika engagerat följa båda.


Dockorna, gjorda av Beate Persdotter Löken och Arthur Ragnarsson, är fantastiskt uttrycksfulla och ser närmast levande ut. Det intrycket förstärks ytterligare av de utsökta rörelser som dockspelarna förser dem med, samt av solosångarnas framförande – där inte ett enda ord går förlorat – som understryker och mejslar ut karaktärerna. Sullivans musik är kongenialt arrangerad av Jonas Fanke-Blom som låter tre stråkar och fem blåsare ledsaga sången vilket är i full samstämmighet med dockteaterns intima form. 
   Både dockorna och dockspelarna är klädda på traditionellt japanskt vis. Henning Cedmar Brandstedts skuggfigurer, Råger Johanssons enkla och funktionella scen och Ernesto Mejias ljussättning fulländar det skira intrycket: Dockteater Sesam har skapat en dockteateropera som är underbar som en japansk målning. Den måste ses och höras.

Iva Åberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1