Fördjupning [2000-04-10]

Jesus i Göteborg

Det första man kan säga om Fishbag Produktions uppsättning av Corpus Christi är att ingen amatörteaterpjäs i Göteborg i år har fått så mycket medial uppmärksamhet. Det andra man kan säga är att ingen annan pjäs, alla kategorier, har fått så mycket mediautrymme som inte handlar om själva dramat utan om en massa andra saker.

Varför? Svaret ligger i den explosiva kombinationen Jesus – Homosexualitet.
Väljer man att sätta upp en pjäs som skildrar Jesus liv som homosexuell; en pjäs som vid urpremiären i New York 1998 orsakade en storm av protester och hotelser från konservativa, kristna grupper, får man nog finna sig i att medias mekanismer gör rubriker av föreställningens polisskydd snarare än de dramatiska greppen. Fishbags producent, Daniel Schwarz-Szpigler, är vare sig förvånad eller missnöjd.
– Jag förstår att media fokuserar på att det är en bögpjäs med polisbevakning, och att folk tycker att det är intressant och smaskigt. Det är ju vi som har bett om polisskydd och vi kan inte styra vad journalisterna ska skriva. Men det är också därför som vi hela tiden trycker på det vi tycker är det viktigaste med pjäsen, nämligen kärleksbudskapet.

Jesus som homosexuell
Corpus Christi återberättar den välkända historien om Jesus och lärjungarna fram till korsfästelsen, i en tid som både kan vara dåtidens Palestina, 50-talets USA och nutid. Den stora skillnaden är att Jesus i den här versionen är homosexuell. Det är en av anledningarna till att den religiösa makten till slut korsfäster honom.
– Översteprästerna motsvarar dagens homofober. För dem är gaysamhället något konstigt som är svårt att fatta. Men vi är inte så pestsmittade som de tycks tro, säger Jimmy Bergkvist som själv är öppet homosexuell.
Daniel Schwarz-Szpigler förstår att kristna kan bli upprörda av pjäsen.
– Som jude skulle jag bli upprörd om någon till exempel påstod att Israels folk aldrig har funnits. Samtidigt skulle jag ta det med en nypa salt. Är man stark i sin tro, sitt självförtroende och sin sexualitet så kan man nog se pjäsen och tänka ”det har var ju intressant, men jag vet ju fortfarande att Jesus inte var homosexuell”. Vi gör inte det här för att jävlas – vi vill ha en diskussion. Ser man pjäsen så förstår man det, tror han.

Jesus och Judas ihop
I pjäsen har Jesus, som kallas Joshua, och Judas haft ett kärleksförhållande i tonåren. Ändå förråder Judas Joshua.
– Judas är fortfarande förälskad och vill att de ska vara ett par. Men Joshua har ett större uppdrag och Judas inser så småningom att han aldrig kommer att få honom för sig själv. Han förstår också att det tydligen behövs någon som förråder Joshua och tänker att han lika gärna kan göra det. Han gör det för att han älskar Joshua och vill hjälpa honom att fullgöra sitt uppdrag, beskriver Eric Rusch som spelar Judas.
Författaren Terrence McNally har gjort Joshua till en människa av kött och blod med högst mänskliga känslor.
– Det gör Joshua till en Jesus-gestalt som är lättare att ta till sig. Han var en människa som alla andra fast mera hel. Alla har vi en liten Jesus inom oss som väntar på att komma ut. Men alla har vi en liten Judas inom oss också, som hindrar oss från att bli den hela människa vi skulle kunna vara, tror regissören Jimmy Bergkvist.

Nischad teatergrupp
Corpus Christi är Fishbag Produktions första uppsättning. Gruppens mål är att göra två uppsättningar om året med dramatik om homosexualitet och/eller av öppet homosexuella författare. Den nischen är gruppen rätt så ensam om i Sverige, även om Stockholmsgruppen Komonq snuddar vid genren med sitt queer-perspektiv (se separat Nummer-artikel).
– I USA och England är gaydramatik en stor marknad med egna hyllor hos bokhandlarna. Som i all dramatik finns både bra och dåligt. Här finns mycket ångest och aids, massor av fjollor för att inte tala om all opera och musikal! När man kommer över en sådan här lite mer vuxen pjäs blir man alldeles varm, säger Jimmy Bergkvist.
Tommi Salmela som spelar Joshua poängterar hur medvetet McNally har arbetat med det homosexuella temat.
– I och med att kärleksbudskapet i pjäsen är så starkt, vill han nog testa om alla kan se det eller om människor reagerar mest på att Jesus är homosexuell. Det elementära i pjäsen är ändå det som står i Bibeln, det Gud vill ge oss. I vilken form det kommer är mindre viktigt. Det viktiga är vad man vill säga, inte vem man ligger med på kvällen när man kommer hem, understryker Tommi.
– Jesus behandlar alla lika. Han tvingar inte på någon sitt budskap, vilket däremot skett efteråt i historien. Det är nästan som om vissa kristna grupper inte har lyssnat på själva grundberättelsen, kommenterar Jonas Lübeck som spelar lärjungen Matthew.

Globalt kärleksbudskap
Liksom i Bibelns berättelse om Jesus och lärjungarna, lyser kvinnorna i Fishbags ensemble med sin frånvaro.
– Det råkade bli så. I allmänhet är det nog bögar som syns mer än lesbiska. Det är synd och vi ska försöka göra något åt det, säger Daniel Schwarz-Szpigler.
Han är som tidigare nämnts själv jude och tror inte att Jesus har funnits överhuvudtaget.
– Men det globala kärleksbudskapet kan alla ta till sig. Varje repetition sitter jag här och bölar som en riktig fjolla! säger Daniel och skrattar.

Marit Kapla

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare