Joe Labero, eller Lars Bengt Roland Johansson som han egentligen heter, är smålänningen som anses vara en av vår tids största illusionister. En magiker som bemästrar både de stora illusionerna och de små, fingerfärdiga tricken.
Kanske är det just därför han lite kaxigt törs utlova revolutionerande magi där det görs plats för storslagna nummer som endast en handfull magiker världen över kan hantera och överleva under sin kommande turné Being Joe Labero the magic insider.
Och visst bjuder han på magisk underhållning. Fast kanske inte riktigt som jag hade väntat mig.
Det råder ett slags Göran Persson-stämpel över Laberos show enligt devisen ”alla ska med”. Här trängs korttrick med bollar, bubblor, duvor som eldas fram och små vita kaniner som dyker upp ur tomma intet, mynt som plockas fram ur armbågarna, huvuden som huggs av, en flaska som förökar sig, en spetsad kvinna och en man som teleporteras.
Några av dessa nummer hade gott kunnat få stanna kvar i trollerilådan för visst kan man med blotta ögat ibland se mynt som byter hand och ”helt plötsligt” dyker upp i den andra näven. Hans korttrick är självfallet mer avancerade än de jag själv försöker imponera på omgivningen med, men inte så förbluffande att jag baxnar.
Nej det är de avskalade numren som bländar mest. Som hur får bowlingklotet plats i attachéväskan? Hur hinner han upp på balkongen efter att nyss ha legat inlåst i en låda på scenen? Och hur sjutton lyckas han förflytta sig igenom assistenten (Anna Taflin) som hänger svävande över två bockar?
Det är storslaget, men inte det största. Utan det mest magiska är nog Joe Labero själv. Labero är nämligen inte bara illusionist. Han är humorist också. En ordvitsarnas man som är oerhört charmant och kvicktänkt och som lockar till många goda skratt. Visserligen oftast på bekostnad av någon i publiken som får agera statist i hans magiska värld. Bland annat Agne från Göteborg som snabbt får frågan om han är i fiskebranschen. Det är också han som ikväll inte bara lyckas få slipsen sönderklippt och lagad igen utan även, när han tror att allt är över, tar första klivet av scenen för att upptäcka att han står där i kavaj – men utan skjorta.