Fördjupning [2006-04-01]

Jubileet som kom bort

INTERVJUN. På skärtorsdagen 13 april är det 100 år sedan dramatikern Samuel Beckett föddes. Utomlands pågår jubileumsfirandet för fullt. På Sveriges teatrar tycks det vara mindre viktigt att hylla Nobelpristagaren som gav oss det absurda dramat.    - Det är väldigt nonchalant, tycker skådespelaren Jan Jönson som hör till dem som faktiskt tänker fira Beckett.

Becketts betydelse för teaterhistorien är det knappast någon som ifrågasätter. För vad vore teatern utan pjäser som I väntan på Godot, Slutspel eller Lyckliga dagar? Under 2006 firas absurdistens 100-årsdag med stora festivaler runt om i världen.
   I Sverige är det i princip bara Orionteatern som uppmärksammar födelsedagen. Där kan man på tisdag 4 april se Jan Jönsons monolog Stunder av verklighet, som handlar om hans arbete med att spela teater, bland annat Beckett, med fångar på Kumlaanstalten i Sverige och San Quentin-fängelset i USA. Den har spelats över 300 gånger i Sverige och utomlands och detta faktum ger inte bara en tydlig vink om hur uppskattad föreställningen är, utan säger förstås också en hel del om Jan Jönsons förhållande till Beckett
   – Det här är min kärleksförklaring till Beckett, vi umgicks under hans fem sista levnadsår och han blev väldigt viktig för mig, säger Jan Jönson.
   

”That’s the best thing happend
to that play since I wrote it”
[Samuel Beckett]

Det var Beckett själv som tog kontakt med Jan Jönson efter att ha hört om hur han repeterade I väntan på Godot med interner på Kumlaanstalten under mitten av 1980-talet. När Kumlafångarna, som fått specialtillstånd för att spela pjäsen på Göteborgs stadsteater, rymde innan premiärföreställningen 1985 blev Becketts kommentar: ”That’s the best thing happend to that play since I wrote it.” Fångarna hade helt enkelt ingen lust att vänta på Godot längre.
   Jan Jönson tycker att Becketts dramatik särskilt lämpar sig för interner eftersom den är lika rak som relationerna på ett fängelse, där en fejkad jargong står rätt lågt i kurs.
   – Godot handlar om människor som söker identitet och om människovärde. Men om man aldrig får det, om man aldrig får kärlek, så hamnar man i fängelse förr eller senare.
   Jan Jönsons teaterarbete fortsätter innanför olika fängelsemurar. Han ska bland annat åka tillbaka till San Quentin-fångarna i USA. Samma livstidsdömda som spelade Godot på 1980-talet ska nu få spela Becketts Slutspel. Han ska också göra Lyckliga dagar på det svenska kvinnofängelset Hinseberg. Dessutom har en fransk-kanadensisk dokumentärfilm, Becketts prisoners som skildrar Jönsons arbete på Kumla nyligen haft biografpremiär i Frankrike och kommer närmast att visas under Beckettfestivalen i Dublin. En dokumentär om Jan Jönsons arbete på San Quentin planeras också.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare