Fackmotstånd på löpande bandMarjaneh Bakhtiaris roman Kalla det vad fan du vill har dramatiserats av Anna Sjövall på Malmö Dramatiska teater. På bild: ensemblen.
Recensioner [2007-09-10]

Fackmotstånd på löpande band

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari
Scen: Intiman, Malmö Dramatiska teater
Ort: Skåne
Regi: Anna Sjövall
Medverkande: Bahareh Razekh Ahmadi, Göran Dyrssen, Sanna Persson Halapi, Alexander Karim, Mattias Linderoth, Cecilia Lindqvist, Ali-Reza Modjallal, Nasrin Pakkho, Clas Göran Söllgård, Davood Tafvizian
Länk: Malmö Dramatiska teater


Marjaneh Bakhtiaris hyllade debutroman Kalla det vad fan du vill hamnade snabbt på försäljningstopplistorna när den kom 2005. Det var ingen bok om invandrare kontra svenskar, utan en berättelse om vår strävan efter ett jag utan etikett. En strävan efter att få slippa bli intvingade i ett etniskt fack. Therése Hammar såg boken bli till teater på Intiman i Malmö.

Vår envishet att placera människor i fack är ett universellt fenomen. Det gör vår värld mer förståelig för oss och underlättar när vi söker efter vår egen identitet. Men det hindrar oss samtidigt paradoxalt nog att se världen med öppna ögon.
   När Malmö dramatiska teater nu väljer att föra över romanen till scenen, känner jag igen mycket av bokens galna humor. Regissören Anna Sjövall har med varsam hand vaskat fram guldkornen och skrivit ett välfungerande manus.


Handlingen kretsar kring den hetlevrade tonåringen Bahar, hennes pojkvän Markus och deras respektive familjer. Scenerna avlöser varandra likt det rullband som finns på scenen, och blir till en nummerrevy där komiska situationer travas på varandra. Jag tappar stundtals fokus, det hela blir tröttsamt, allt sker i ett sådant rasande tempo att scenerna aldrig tillåts att sjunka in innan de avlöses av nästa scen. Det är egentligen bara i de mer allvarliga scenerna där till exempel Bijan, Amirs vän, som mist sin dotter i diskoteksbranden ringer upp sin vän för att samtala, som jag berörs på djupet, och rollfigurerna blir till kött och blod.
   Skådespelarna gör alla enormt bra insatser. Bahareh Razekh Ahmadi i rollen som Bahar är just så högljudd och jobbig som jag minns henne från romanen. Pojkvännen Marcus (Mattias Linderoth) fungerar fint som hennes sparringpartner. Ali-Reza Modjallal gör en praktinsats som den forne bokförläggaren och numera pizzabagaren Amir. Scenen när han avbryter ett luciaframträdande på barnens skola och tränger sig fram i publikläktaren för att diskutera historieundervisningen med den nervöse och astmatiske klassläraren Max (Alexander Karim) är riktigt rolig.


Det finns trots den högljudda humorn en underliggande sorg i föreställningen. När lillkillen Stefan (Sanna Persson Halapi) försöker passa in i de tuffa killarnas gäng och kopierar deras rörelser, nonchaleras han av gänget och han får lomma iväg med händerna i byxfickorna. Eller när Bahars lillebror Shervin (Davood Tafvizian) färgar sitt hår blont för att andra skall se vem han är på riktigt. Bakom det svarta håret.

Therése Hammar

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (2 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1