Denna rubrik är missvisande. För visst känner vi till Siri von Essen och Harriet Bosse – men vem var Frida Uhl? Hon som fick stå modell för Damen i pjäsen Till Damaskus.
Konsthistorikern och galleristen Monica Strauss har skrivit en bok om Frida Uhl (1872-1943), den kanske mest självständiga och motsägelsefulla av Strindbergs tre hustrur.
Frida föddes i en intellektuell miljö och växte upp i en paradoxal tid där konstnärerna förespråkade kvinnans rätt till sexualitet, men inte hade någon som helst förståelse för deras vilja till utbildning eller karriär. Hennes far var en av Wiens mest ansedda kritiker och kulturpersonligheter. Han gjorde sin intelligenta dotter till kritiker i Berlin och hyllade moderna idéer inom konsten, men privat var han mycket rädd för att göra något opassande. Men Frida kunde aldrig bry sig om vad som passade eller inte. Å ena sidan var hon kulturjournalist, kritiker, översättare, litterär agent, å andra sidan blev hon ensamstående mor, tablettmissbrukare och hopplös i sina val av älskare.
Förfärliga kärlekshistorier
Det är en minst sagt säregen kvinna och ett sorgligt öde som framträder i Strauss bok. Bara tjugo år gammal, nyss utsluppen från klosterskolan, stöter Frida på den store Strindberg som genast blir förälskad i hennes blandning av oskuld och intellekt. När hon kysser honom genom sitt flor (en scen som dyker upp i Till Damaskus) gör det ett sådant intryck på honom att det leder till både förlovning och äktenskap. Redan på bröllopsnatten när Frida vaknar av att Strindberg har tagit stryptag på henne i tron att hon är Siri von Essen, anar hon att äktenskapet inte kommer att bli helt lätt.
De levde inte tillsammans särskilt länge och deras relation framstår i Strauss bok som ett tragiskt misstag. Ekonomiska problem förföljde dem – Frida använde pengarna hon fått för bröllopsutstyrseln till att försörja dem båda, medan hon översatte och försökte sälja hans texter till olika förlag.
Pappas flicka
Som öde fascinerar Frida Uhls liv. Hennes kärlekshistorier är förfärliga och förödmjukande. Nästan tvångsmässigt tycks hon dras till män som gör henne illa.
Hon tonar fram som en pappas flicka utan någon självbevarelsedrift som uppfostrats till att beundra de stora männen. Nästan alla hennes kärlekshistorier följer samma mönster: hon möter en missförstådd konstnär, blir förälskad och ägnar sedan all sin energi åt att främja hans karriär. Hennes kärlek blir allt mer obalanserad och kvävande för mannen som till slut, under förnedrande omständigheter, ratar henne.
I boken finns också de sorgliga bihistorierna om Kerstin – den dotter som Frida och Strindberg fick tillsammans och som tidigt övergavs av dem båda – och om Maria Uhl, Fridas märkliga mor. Hon introducerade Swedenborg för Strindberg och spelade därmed stor roll i hans tematiska utveckling, men konkurrerade också på ett obehagligt sätt med Frida och brevväxlade med Strindberg långt efter det att hans äktenskap med dottern var över.
Egoisten Strindberg
Det är inte ett vidare smickrande porträtt av Strindberg som målas. Han framstår som en hejdlös egoist med än mer hejdlös fåfänga. Han är självdestruktiv och inbilsk, en människa vars prydhet tvingar honom att förkasta de som han åtrår sexuellt. Till synes utan att tveka sviker och överger han de som är beroende av honom och älskar honom – ett av hans offer blir dottern Kerstin.
Det är ingen tvekan om var Monica Strauss lägger sina sympatier. Tyvärr blir det också en av bokens svagheter. Författarens vilja att försvara Frida Uhl gör att boken förlorar något av sin trovärdighet – trots att hon förmodligen inte säger någonting annat än sanningen.
Loading ...
