Helen Sjöholm gör med rollen som Polly sin debut på Stockholms stadsteater. Med sig på scenen, vid premiären den 10 september, har hon Dan Ekborg och Pia Johansson som sina föräldrar herr och fru Peachum. Philip Zandén som Mackie Kniven och Odile Nunes som Sjörövar-Jenny är ett par andra namn i den 30 män och kvinnor starka ensemblen där mimkollektivet Projektor spelar tiggarna.
– Tolvskillingsoperan utspelar sig i den undre världen bland människor som lever ur hand i mun, säger Lars Rudolfsson, som ser fram emot att få arbeta med en text av sin idol Bertolt Brecht för första gången.
Tidlös kritik
Tolvskillingsoperan hade sin urpremiär i Berlin 1928. En gång tidigare, 1964, har Stockholms Stadsteater satt upp pjäsen. Då med Monica Zetterlund som Sjörövar-Jenny och dåtidens jazzelit – Jan Johansson, Georg Riedel, Arne Domnerus m fl – som uttolkare av Kurt Weills musik. Den här gången är Bo Ericsson kapellmästare och Jan Mark har gjort en nyöversättning av texten.
– Pjäsen får lätt ett nostalgiskt skimmer över sig eftersom översättningarna snabbt blir gamla, säger Lars Rudolfsson. Men om man läser vad som verkligen står ser man att texten sitter inne med en frän kritik.
Han hoppas på att både kunna roa och oroa med sin uppsättning.
– Vad som är viktigt med en sån här historia, som har spelats många gånger, är att den får spegla vår tid. Det är svårt, men också väldigt spännande att göra något som är både underhållande och ifrågasättande.
Lars Rudolfsson garanterar slutligen att skådespelarna kan sjunga, åtminstone ”uttrycksfullt”, vilket förstås är en förutsättning för att göra Tolvskillingsoperan rättvisa.
– Det är en opera i dess bästa form med arior där man utvecklar tankar och samband.
Loading ...
