Kändishets i London

I London kan man däremot välja mellan att gå på The Gielgud eller The Garrick – eller kanske på Olivier på National Theatre. Tänk om Kungliga Dramatiska Teatern kommit på samma idé:
– Har du sett Måsen?
– Nej, var går den?
– På Harriet Bosse. Eller om det nu var på Stig Järrel…
   Nej, så roligt ska vi inte ha det. Vi får hålla tillgodo med Målarsalen, Lejonkulan och Elverket.
   Men så är det också länge sedan sceningången på en svensk teater bevakades av beundrarskaror. Sådant ser man än i dag i London – även om kändisskapet numera härrör från TV- och filmframträdanden.
   På Royal Court spelas nu i vår (t o m den 15 maj) The sweetest swing in baseball av den amerikanska dramatikern Rebecca Gilman, med Gillian Anderson, känd från Arkiv X, i huvudrollen. Avantgarde-scenen Royal Court har plötsligt fått skrikande tonårsflickor på parkett – applåderna efteråt låter som på en rockkonsert.
   Och efter föreställningen, ute på Sloane Square, trängs tjejerna med unga killar, medelålders damer och en och annan distingerad herre som sträcker på halsen för att få en skymt av Stjärnan när hon lämnar teatern. Utebelysningen är tänd. Här kan teatern kosta på sig att ha rampljus även vid bakdörrarna.