Hösten 2010 inleds omläggningen av Stockholms fria kulturliv. Stadens alliansmajoritet ger då kulturförvaltningen i uppdrag att se över verksamhetsstödet med målet att det ska ”stimulera produktivitet, konstnärlig förnyelse och kvalitet”. Förvaltningen förväntas lämna förslag på ”hur aktiva stödformer snabbare kan hjälpa till att etablera nya initiativ, producenter, arrangörer eller projekt på Stockholms kulturarena”, skriver kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP),
Vid samma tid får kulturförvaltningens kulturstrategiska stab en ny chef: Patrik Liljegren. Liljegren är utbildad kaospilot, har varit chef för Södra teatern, kulturentreprenör och företagare inom kultur, upplevelseindustri och besöksnäring.
Bara några månader efter tillträdet är Liljegren i hetluften när han föreslår att några fria scenkonstgrupper ska få halverat stöd och fasas ut ur bidragssystemet. Som motivering skriver förvaltningen till exempel att förortsförankrade Fria teaterns scenkonstverksamhet visar ”låg beläggning, låg förnyelsegrad och låg produktionsnivå”. Samtidigt som staden under tre år ekonomiskt uppmuntrat samma grupp med ”kulturbonusar” för bland annat sin lyckade scenkonst för barn- och unga.
I januari 2011 säger Liljegren till Dagens Nyheter att ”nu kommer en helt ny version av hur vi ser på kulturen och kulturens möjligheter, ett annat sätt att bedriva sin ekonomi”. Vilket nyligen fick Svenska Dagbladets teaterkritiker Lars Ring att i sin sammanfattning av scenkonståret 2011 både ge Liljegren och Stockholms kulturpolitik en känga: ”Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har låtit tjänstemännen vid kulturförvaltningen få fria händer. Enskilda tjänstemän provocerar genom att utan egentliga konstnärliga motiveringar och diskussioner om kvalitet döma ut grupper som Fria teatern och Aliasteatern. Det hela är en obehagligt godtycklig hantering…”
Det kokar bland kulturarbetare och konstnärsorganisationer. När staben utarbetar sitt förslag till nytt stödsystem får Liljegren hård kritik för alltifrån bristande och odemokratiska förankringsmetoder till ointresse att föra en dialog med kulturlivet. Efter många vändor och hårda ord spikas så i november det nya stödsystemet för det fria kulturlivet i Stockholms stad.
Nummer har, efter att beslutet fattades och Stockholms kulturpolitik har fått en ny inriktning, ställt några frågor till Patrik Liljegren.
Du kritiserades i media, av kulturlivet och politiker för ditt sätt att arbeta fram ett förslag till nytt stödsystem. Ångrar du något i arbetsprocessen nu efteråt?
– Nej, tvärtom. Vi är nöjda med både resultatet och processen. Genom arbetsgrupper, workshops och presentationer som fanns tillgängliga på nätet fick vi bra underlag för att ta fram ett bra system för att fördela stöd till kulturlivet. Vi tror att öppenhet är bra för utvecklingsprocesser och valde medvetet en transparent modell där vi tidigt fick in kritik och inspel. Det är bra och leder till att slutresultatet blir bättre. Men, det är mer dialogintensivt och tar längre tid än om man arbetar i ett litet team.
Hur sammanfattar du fördelen med det nya kulturstödet jämfört med det tidigare?
– Fördelar är förstärkt fokus på kvalitet och publik programverksamhet. Möjligheten att söka stöd för treårig programverksamhet och med fler ansökningstillfällen. Införandet av ett nytt utvecklingsstöd och att flerkulturell programverksamhet ges högre prioritet. Att referensgruppsarbetet förstärks och får ökad transparens, och ett förändrat arbetssätt inom kulturförvaltningen
Tunga instanser och fria teatergrupper kritiserade förslaget för att öppna för ett politiker- och tjänstemannastyre som inte håller armslängds avstånd till det konstnärliga. Kommentar?
– Vi skickade ut förslaget till 400 verksamheter och organisationer för att få in synpunkter. Vi fick in 28 svar. Svaren innehöll både positiva synpunkter och kritik och ledde till ett flertal ändringar i det slutgiltiga förslaget.
Kan du ge några exempel?
– Som svar på kritiken om ”projektifiering” förtydligades våra ambitioner att fortsatt stödja kontinuerlig programverksamhet med ett nytt kriterium som lyder ”Programverksamhet som långsiktigt utvecklar konstnärlig kvalitet”. Vidare önskade några samrådsinstanser ett förtydligande av vad som omfattas i begreppet ”programverksamhet”. Vilket gjordes i följande lydelse. ”Det är möjligt att söka för kontinuerlig eller temporär programverksamhet av hög kvalitet och som uppfyller någon eller några av kriterierna nedan. Med programverksamhet menas här ett eller flera publika program (föreställning, konsert, utställning m.m.) och relaterade kostnader såsom löner och kostnader för produktion, marknadsföring och lokaler”.
För remissammanställningen av synpunkterna på förslaget till nytt kulturstöd anlitade kulturförvaltningen en pr-byrå där kulturborgarrådets man är vd. Var ni medvetna om kopplingen mellan byrån och kulturborgarrådet?
– Kulturförvaltningen liksom andra förvaltningar anlitar olika leverantörer av kommunikationstjänster. Detta sker efter upphandling som styrs av lagen om offentlig upphandling och sköts av tjänstemännen. Det innebär att kulturnämnden och dess ordförande inte på något sätt medverkar i förvaltningens arbete med upphandlingar.
Du har själv ett aktiebolag som ägnar sig åt ”projektledning, organisationsutveckling och rådgivning inom kultur, upplevelseindustri samt besöksnäring”. Ser du en intressekonflikt i att du som chef för den kulturstrategiska staben bedriver den verksamheten?
– Bolaget är inaktivt och tar inte några uppdrag eftersom jag arbetar fulltid på kulturförvaltningen.
Läs tidigare delar i Nummers artikelserie om Stockholms nya kulturstöd:
Synd om Stockholms fria kulturliv?
Socialdemokraternas kovändning
Loading ...
