En järnvägsstation är en plats för avsked och för (korta) möten, lika romantisk som ödesmättad. I alla all om stationen i fråga ligger i Milford på den engelska landsbygden och är spelplatsen för Colin Nutleys film, förlåt Colin Nutleys teateruppsättning Kort möte – en bearbetning av Noël Cowards originalpjäs Brief Encounter och David Leans Guldpalmbelönade filmversion med Celia Johnson och Trevor Howard i huvudrollerna.
Året är 1939 och Nutleys uppsättning börjar just som sepiatonad film, med Helena Bergström som Laura och Jakob Eklund som Alec i närbild på fondens filmduk. Sen blir det för en stund musikal med Lindy Larssons djupa röst och Fredrik Meyer på barpiano för att – vips – bli till känsloladdad talpjäs. Med hjälp av dessa tre uttrycksmedel tuffar så föreställningen på, lika pålitligt som de tåg, vars avgångar aviseras via ljudlig vissla över scenen.
Kort möte är berättelsen om hur en sotflaga i Lauras öga blir starten på en omöjlig kärlekssaga, som ger järnvägscaféets närgånget nyfikna personal något att följetongsskvallra om. En första lunch med pinsamma tystnader mellan den gifta hemmafrun Laura och den likaledes gifte läkaren Alec blir snart till hemligt möte i lånad lägenhet, till passion, till samvetskval och tårar.
I Kort möte har Melodifestivalaktuella Helena Bergström bytt glittrig schlagerstass mot dräkt och knytblus. Hon är lyckligt gift med Lindy Larssons korsordslösande make Fred. När Alec (via ögat) kommer in i hennes liv slår kärleken ned som ett åsknedslag. Ändå tyder ingenting, utom Rachmaninoffs dramatiska pianokonsert nr 2 hemma i radion, på att världen är förändrad. Korsorden förblir fokus i makens liv.
Kort möte är ett koncentrat av känslor och givetvis en påträngande påminnelse för alla som någonsin burit på förbjuden åtrå och ställts inför valet att, som hon, försöka bromsa, och, som han, vilja gripa tillfället i stunden. Colin Nutley kan sitt känslomässiga bildspråk. Järnvägsklockans tomma urtavla markerar hur tiden kan sättas ur spel, Patrik Bogårdhs ljus skapar rum och Charles Korolys modelltåg tuffar på räls över scenen som en påminnelse om både lek och fara.
Kort möte är en koncentrerad berättelse och längden på 90 minuter är i klass med ett lagom oljigt drama på bio. Men dessvärre bjuder Nutley på för mycket. Helena Bergströms emotionellt utlästa undertexter och gråtmilda närbilder är ett problem. Att berättelsen hon återger är i dåtid ett annat. Kort möte är en saga som redan är förbi och det är kanske därför iscensättningen brister i spänning. Först i slutscenen börjar klockan ticka. Först då är vi här och nu, två förutsättningar som brukar höra till teaterns grundfundament.
Loading ...
