Den kanske mest klassiska och tragiska kärlekssagan av dem alla, William Shakespeares Romeo och Julia, har blivit till musikalversion med modern dialog, uppseendeväckande dansnummer och musik som alla känner igen – av artister som Beach Boys, Kiss, Christina Aguilera, MC Hammer och Genesis.
Manuset till musikalen Romeo & Julia är skrivet av islänningen Ulfur Eldjarn och har i denna uppsättning bearbetats av regissören Morgan Alling och Calle Norlén.
Norlén har även skrivit sångtexterna och som vanligt utsöndrar hans texter en viss syrlighet, med aktualitet och sexuella anslag. Aldrig förr har väl Romeos liggaintentioner varit så tydliga som i denna uppsättning.
Musikalens kvinnliga stjärna hittades med hjälp av tv-serien Jakten på Julia. Svenska folket fick säga sitt och Lisette Pagler stod slutligen redo att i rollen som Julia inleda en förbjuden kärleksaffär med Måns Zelmerlöw som Romeo.
Kemin mellan de tu är trovärdig, mest tack vare Zelmerlöws kärlekstörstande uppsyn. Han känns avspänd och tillfreds med sin roll som Casanova. Dessvärre går det inte att bedöma Lisettes sånginsats för kvällen eftersom hon tappat rösten och bara mimar till Annika Herlitz stämma utifrån kulissen.
Lehna Edwalls scenografi är drömsk och förförisk, liksom hennes kostymering. Jag vill villa mig bort i den där skogen där blommorna slår ut ur trädstammarna.
Första akten är också något av det bästa jag har sett på en svensk scen i form av förstklassig underhållning som både berör och imponerar. De sanslöst grymma dansnumren och två av skådespelarna (Anton Lundqvist som Mercutio och Marianne Mörck som amman) tar över hela akten med en total inlevelseknockout.
Men i andra akten tappar föreställningen energi, gnista och takt. Det är som om Alling & Co tog ut sig alldeles i första akten och var tvungna att ta igen sig under den andra.
Men man kan ju alltid välja att tänka på den här musikalens akter precis som i verkliga kärlekslivet: det är alltid den första man minns.