Karriär på Malmö Dramatiska teater

Rykten går att någon av de anställda kommer att förlora sitt jobb. De som tidigare varit goda arbetskamrater vänder sig nu mot varandra och utövar emellanåt vuxenmobbning alltmedan kaffemaskinen jobbar för högtryck. I andra akten dyker en konsult upp. Vad han gör där och varför han är där är det ingen som vet, och de anställda får den ena övningen i teambuilding efter den andra. Till råga på allt byts den gamla trasiga kaffemaskinen ut mot en ny, med myntinkast.
   Med Karriär gör Torbjörn Flygt sin debut som dramatiker, även om han i en förhandsintervju ännu inte vill kalla sig en sådan. Och det gör han rätt i. För samtidigt som Karriär är en intelligent pjäs förlitar sig Flygt alldeles för mycket på det skrivna, litterära och intellektuella språket. Jag saknar den så kallade ”Icke talade fysikaliteten på scenen”.
   Dialogen är visserligen rapp och stundtals mycket rolig men det pratas alldeles för mycket för att man ska orka hänga med. Här borde regissören Dennis Sandin, som tidigare satt upp lysande föreställningar på Teater Terrier, hjälpt skådespelarna att lita på texten och lyfta upp den från den gråa realismen. Ett tips till Torbjörn Flygt är att till nästa gång mer lita på den oskrivna texten mellan raderna och skådespelarnas förmåga att skapa undertext. Samt att låta berättelsen föras fram oftare genom handling än genom ord.