Killar skulle aldrig göra så på Intiman

Birgitta Sanderberg ingår i Malmö dramatiska teaters ensemble. Men i höst är det lite ombytta roller på teatern och hon står i denna entimmesföreställning även för manus. Stoffet till de åtta monologer som framförs har hon fått genom samtal med kvinnor i åldrarna 16 till 86 år.
   Inledningsvis får vi uppläst den grymma statistik som finns när det gäller misshandel och förtryck mot världens kvinnor. Sedan framför Sanderberg sina olika kvinnoporträtt med hjälp av dialekter och mimik. Några är utmärkt gestaltade öden, andra blir mer krystade och ytliga. I gestaltningen av åttioåringen som just blivit lämnad av sin man visar Sanderberg stor närvaro och intensitet, likaså som den misshandlade kvinnan som äntligen hittat en ny kärlek. Som framtidsdrömmande tonårstjejer försvinner dock trovärdigheten och det osar lite väl mycket kliché och skrattpoängsfiske med jargong och överdrivet kroppsspråk.
   Pjäsen är en intressant idé och utan tvekan angelägen, men kanske är det för många som ska få plats? Kanske för tvära kast? Jag hade hellre sett en fördjupning av några få. Det känns som om både publiken och Sanderberg själv skulle haft större behållning av det.