Det är en fin dag. Det milda kvittrandet från en koltrast kittlar behagligt i öronen. Men plötsligt blir affärsmannen John stoppad av polisen för att sedan utan förklaring tvingas sitta fängslad i två år – och bli misshandlad och torterad – såsom oskyldigt terrormisstänkt i ett saudiarabiskt fängelse.
En fruktansvärd historia, verkligen. Men hur är det med den där koltrasten? Blir det inte lite för mycket?
Det är radiojournalisterna (Ida Löfholm och David Weiss) som arbetar med dokumentären om John (Farid Tristan Sohrabi) som abrupt bryter stämningen inne i studion för att börja argumentera på Seinfeldnivå om till exempel huruvida det verkligen finns koltrastar i Saudiarabien.
”… och andra detaljer” kunde följaktligen vara en fortsättning på titeln på Thomas Markmanns satiriska drama, för här finns en detaljvård som bär upp helheten. Vi rör oss via den lilla koltrasten till en berättelse om journalistik och politik i en hisnande global värld.
Markmann har fint knypplat ihop de olika narrativa lagren: den internbråkande journalistduon i radiostudion, själva radiodokumentären som liksom pågår samtidigt som den spelas in och klipps, Johns egen berättelse (som naturligtvis inte riktigt låter så dramatisk som dokumentärmakarna vill ha den) och så jokern i det hela – radiolyssnaren (Calle Öström) hemma i fåtöljen som lägger sig i med önskemål, krav och frågor.
Visst är det en tanke som har skildrats förr, den om en lätt omedvetet cynisk journalistik som vill förändra världen men gärna utnyttjar några människoöden på vägen – men här är den poetiskt och ömsint tänkt, i en driven berättelse i egen rätt.
Den är mer som en stilla fundering, utan uttalade förebråelser och med tämligen välbelysta ståndpunkter och drivkrafter hos de olika figurerna. Vi har alla i publiken fått en namnlapp märkt med ”John”, vi är alla människoöden i den stora berättelsen.
Dag Thelanders tydliga och omtänksamma regi driver fram humor och svärta ur denna stilla fundering. Och vad fint att få smaka på färsk dansk dramatik som vi kanske inte skulle sett på en teaterscen i Stockholm om det inte vore för Dramalabbets trofasta kärlek till det nyskrivna – och ett samarbete med det internationella teaternätverket Dramatic Laboratory Network.
Resultatet, med sin öppna fråga om dramatiken i ett verkligt liv, känns högst aktuellt med tanke på den senaste tidens nyförälskelse i det dokumentära och biografiska på teaterscenerna.
Loading ...
