Konstnären Kjartan Slettemark har stigit av den scen där mycket av hans konst hörde hemma och ägde rum, som performance och happening. Han började i telegrafbranschen vill jag minnas från ett radiointervjuprogram i P1 med Slettemark som sändes så sent som i september i år. Nu kan telegrafbranschen tyckas långt ifrån konstnärsrollen. Men ett hade de gemensamt för Slettemark: viljan att kommunicera.
Som i happeningen på Stockholm Art Fair 2004 där han i en replik och parafras till Andy Warhol framträdde utklädd som Marilyn Monroe, omgiven av medhjälpare och tavelporträtt föreställande densamma, mässade Slettemark prästerligt till konstpubliken: Tag emot konstens välsignelse.
Ett annat mantra han mässade var ”Ont ska med konst fördrivas”, en devis som alla medborgare i hans gränslösa rike ”kjARTanistan” fick stämplat i passet.
Namnet Kjartan Slettemark skvallrar om att han var född i Norge, närmare bestämt i den lilla kommunen Naustdal 1932. I svenskt konstliv gjorde han sig känd på 1960- och 1970-talen som pionjär inom happening och performance, som då låg i tiden. När de uttrycken sedan sjönk tillbaka och mer eller mindre försvann höll Slettemark fast vid dem. Därför låg han ändå lite rätt i tiden nu när performance åter börjar tala om sig inom scenkonsten.
Följdriktigt hade han också en utställning på Uppsala stadsteater så sent som förra året. Och aktuell var han in i det sista, när hans hjärta i lördags sviktade och stannade pågick en Slettemarkutställning på Matucana 100 i Chiles huvudstad Santiago.
Som konstnär och performanceartist var alltså Slettemark tidigt ute. Tidigt, för att inte säga först, var han även med att göra en pudel. Fast en omvänd sådan förstås. Iklädd pudeldress på Malmö konsthall 1975 uppträdde han morrande och skällande i protest mot att etablissemanget behandlade konstnären som en knähund. En roll han sedan under åren inte missade att uppträda i då och då, senast 2007 på Tensta konsthall.
Det blir tyst nu när pudeldräkten bara kan ses som ett dött konstföremål ur Modernas samlingar. Nu, när Slettemark skulle behövas som bäst för att skälla på politiker och etablissemang som fortsatt behandlar konsten och konstnärerna som knähundar.
Loading ...
