Gisela är fången i en bur och har behov av prat och självrannsakan. Marie Delleskog i Åsa Lantz dramatikerdebut Pussy. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2013-03-27]

Klassresa med klichéer

Pussy av Åsa Lantz
Scen: Nya Studion, Göteborgs stadsteater
Ort: Göteborg
Regi: Carina M Johansson
Scenografi och kostym: Henrik Ekberg
Musik: Tomas Elfstadius
Ljus: Mattie Hollòsy-Lamberg
Mask: Katrin Lind
I rollen: Marie Delleskog
Länk: Göteborgs stadsteater


RECENSION/TEATER. I Pussy på Nya Studion i Göteborg tar överklasskvinnan ett eget steg och livet vänds på ända. Men Åsa Lantz pjäs är full av klichéer och griper aldrig tag i Lis Hellström Sveningson.

En kvinna från arbetarklassen som gifter sig rikt och installeras i ett vackert hem till ett liv med pälsar, shoppingluncher, representationsmiddagar och exotiska resor – har hon gjort en klassresa? För Gisela Manning i Pussy, Åsa Lantz dramatikerdebut för scenen, är trippen i vilket fall strängt villkorad. Maken har äktenskapsförord. När Gisela tar ett eget (sned-) steg slår hans svartsjuka till. Gisela förs tillbaka på noll. Hur hon nu ska få fram pengar blir ett omkväde i Carina M Johanssons iscensättning på Nya Studion i Göteborg.

Men det är mer än pengar det handlar om för Gisela. Vad har hon för människovärde kvar? De mått av klass och stil hon inhämtat vet hon att bruka gentemot sin nya och unga älskare, Sören – egentligen Soran, hantverkare från Irak. Till exempel ligger hon underst i kärleksakten. Det överflödiga på kroppen, som inte ens den idoga träningen kan undanröja, flyter liksom ut och märks mindre. Men på arbetsmarknaden är hon en kvinna med stora hål i sitt cv.

Fixeringen vid det yttre utmanar en inre längtan om bekräftelse. Det blir Giselas fall i hierarkin. Hon ångrar inte Sören, men försöker hantera allt hon förlorat genom att välja honom. Sonen inte minst.

I Henrik Ekbergs scenografi är överklassvåningen reducerad till en liten platå med ett par fiffigt exklusiva lådor. Ytterkanten är omsluten av ett välvt galler. Gisela är fången i en bur och har behov av prat och självrannsakan.

Men, tyvärr, Åsa Lantz text är full av klichéer utan udd. Giselas historia framstår ytlig och platt, trots understöd av Tomas Elfstadius ödesmättade musik och omvänd kronologi som vill bygga upp spänning. Livsödet griper aldrig tag. Regin ger heller inte Marie Delleskog mycket utrymme för variation. Inledningens minnessuckande med bakåtkastat huvud – effektfullt för de långa lockarna – avmattas tack och lov. Delleskog är en erfaren skådespelare med stort register och välutvecklad tajming. Hon gör verkligen vad hon kan för att gjuta liv i historien och sarkasmerna levererar hon mitt i prick. Men det räcker inte, man kan inte krama en päls hur länge som helst.

Pussy stelnar i bilden av en vacker fågel, fångad i en stereotyp bur.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (3 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare