Skimmer – chimär – illusion – fantasifoster. Den här pjäsen, eller i alla fall Hugo Hanséns uppsättning av den, handlar om de fantasifoster som människor föder och när för att stå ut med livet.
Walter har stängt in sig i sin våning. Draperierna är ständigt fördragna, och han har rentav murat igen några av fönstren. En klaustrofobiskt grund scen täcks av nödtorftigt sammankittade plywoodskivor från golv till tak. Demonstrativt stängda spegeldörrar som Walter smyger in och ut genom ger i sammanhanget associationer till sängkammarfars av det mer absurdistiska slaget.
Han har stängt in sig i stränga rutiner också. Han går bara ut på natten, ner i en kiselgruva där han eventuellt arbetar. Han blir mycket störd när Julia kommer in i hans liv. Hon försöker trippa på tå när hon märker hans närmast autistiska tillvaro, men hon kan inte undvika att ändå rubba hans cirklar. Samtidigt verkar han vilja få sina cirklar rubbade. Det finns hopp. Och det finns humor.
Tyske Marius von Mayenburg, född 1972, hyllas som en av Europas mest spännande unga dramatiker och hans verk har satts upp vid flera svenska teatrar. Det mystifierande momentet i hans drama tonas här ner, och Hansén tvingar in det i en ganska traditionell, naturalistisk teaterkostym som kanske inte sitter helt perfekt.
Men skådespeleriet imponerar. Göran Dyrssens hålögda Walter blir komiskt nervig på bästa Dyrssenmanér. Titelns skimmer får en annan innebörd när Birte Heribertsons helgonlika leende nästan skapar en gloria runt Julias huvud när hon bestämmer sig för att trots allt stanna hos Walter. Josefin Iziamo spelar Walters vuxna, blinda dotter Pauline, som till slut rullas ut genom dörrarna i sin spjälsäng. Hon är ett vrak, ett darrande offer för pappans livsrädsla, men utvecklas på minuter till den kanske starkaste och kanske mest seende. I original heter von Mayenburgs pjäs Augenlicht, vilket betyder synförmåga.
Sist i stycket skruvas 180 glödlampor i taket, som varit släckta genom hela kammarspelet, upp och bländar. Och man tänker på själens mörker och förblindande ljus. Och begrundar Walters utrop: ”Ni andra, ni är lika påhittade ni, men ni vet inte ens av vem!”
Loading ...
