K+M+L+R på Unga Folkteatern

Vad skall jag göra med mitt liv? Är det här personen jag skall spendera resten av mitt liv med? Blir det alltså inte bättre än så här?
   Texten får stort utrymme i den här uppsättningen. Och det är bra. I Margareta Olssons regi ges skådespelarna förtroendet att göra texten till sin egen och de fyra karaktärerna målas upp som fyra ganska sorgliga, men ack så mänskliga individer. Maj, i Kristina Wejståls tappning, är en något osäker dock samtidigt hårt strävande kvinna, som verkligen kämpar för att finna sin väg och sin själsfrände. Med sin nakna och öppna spelstil förmår hon visa såväl utsatthet som patos hos sin karaktär och hon gör det med övertygelse. Likaså imponerar stundtals Jerry Segerberg och dennes gestaltning av losern Kaj. Hans patetiska försök till närmanden och alla hans märkliga utfall är just så obekvämt jobbiga att skåda som sig bör.
   I det stora hela presenterar Unga Folkteatern en väl genomarbetad tolkning av K+M+L+R, även om det förekommer vissa scener som inte riktigt når fram till publiken. Det är bra att Unga Folkteatern finns. Amatörteatern måste finnas för att bredvid de stora scenerna, förhoppningsvis skänka vitalitet och blåsa liv i etablissemanget underifrån. Med K+M+L+R är Unga Folkteatern på rätt spår.