Föreställningen inleds redan i foajén med Ruben Östlunds nya film Händelse vid en bank. På avstånd och i en enda tagning registrerar den förloppet av ett misslyckat bankrån. Det taffliga och smått absurda i det som utspelas är miltals från de bilder vi annars matas med.
Men rånarnas vapen är likafullt skarpladdade och kanske är det främst i detta filmen vävs samman med föreställningen som följer. De människor vi möter här, vars berättelser är dokumentärt baserade, är – trots att de på ytan ser ut som ordinära skolungdomar eller gymnasielärare – bomber nära att brisera.
I scenrummets mitt befinner sig en boxningsring och här gås regelrätta ronder mellan såväl riktiga boxare som pjäsens karaktärer. Tempot är högt och varierat, vilket förstärks av den liveframförda klassiska musik som ackompanjerar skeendet.
Publiken sitter placerad i en kvadrat omgärdande boxningsringen och från dess hörn, mitt ibland oss, tar spelet sin början.
David Fukamachi Regnfors är hjärtskärande i sin trevande, nästan förlägna berättelse om den lyckliga uppväxten i Boden via flytten till Bergsjön fram till det ödesdigra knivhugget. Bahador Foladi gör sin gängmedlem med återhållen frustration. Om och om igen möter han våra blickar som för att utmana oss att döma honom.
Parallellt möter vi Anna Harlings och Kjell Wilhelmsens urgöteborgska medelklasspar på väg mot ruinens brant. Hon är lärare som tappat kontrollen över sina elever, djupt involverade i ett makt- och mobbningsspel.
Deras berättelser lämnas dock oavslutade. Precis när bristningsgränsen uppnåtts övergår spelet i en drömlik utopi där konflikterna utraderas och karaktärerna försonas.
Men regissören Mattias Andersson ger oss inte tillfredställelsen att sluta där. Bahador Foladis gängmedlem gör åter entré, den här gången som städare. Han söker kontakt med Josefin Neldéns desperata mobbare, men försöken till närmanden är nu förgäves och han står ensam kvar.
Än en gång kastas vi tillbaka i den verklighet, vars grymhet nu känns alltför välbekant.