Kody Zivota (mänskliga koder) har initierats i Tjeckien och är ett samarbete mellan koreograferna, båda med bakgrund i brittiska DV8. Brittisk är också den andra delen av titeln, ”the last forecast” hämtad från slutraden i en dikt av Harold Pinter.
I överensstämmelse med den kosmopolitiska bakgrunden rör sig verket kring identitet, gränser, makt – och maktlöshet. De fem svartklädda, svarthåriga och mustaschprydda gestalterna utstrålar ett slag maktlöst motstånd som lättas upp av en underton av vemodig munterhet, som i en film av Emir Kusturica. Balkankänslan förstärks av James Friedmans och Lauri Antilas klezmermusik.
Från Balkan kommer många immigranter och en anspelning på såväl begreppet ”Festung Europa” som immigranternas hårda liv skapas av de tunga gråa tegelstenar som det bärs omkring på och byggs med. Däremot kastas inte tegelstenar utan tomater, eller rättare sagt publiken kastar tomater på en ögonbindelförsedd man, Henrik Bäckbro. Det blir en tankeställare att se hur gärna vissa tar del medan ett fåtal gör motstånd mot tomatutdelaren, Tobias Hallgren.
Scenen utspelar sig i verkets andra del då peruker och mustascher avlägsnats och de medverkande framträder med sin egen identitet. Men blir de friare eller mer personliga? Faktiskt inte, någonting går bort, någonting som kunde visas endast under skydd av förklädnaden men som måste döljas när identiteten avslöjats.
Kody Zivotas fokus är Charlotta Öfverholm som i första delen fångar den lilla människans utsatthet på samma inkännande sätt som Chaplin i Moderna tider. Skrattet blandas med empati till en skavande insikt att detta förtryck konstant pågår runt omkring oss. Öfverholm formar sin kropp med exakt precision, oavsett om hon genomför en balettparafras eller utsätter publiken för ”tredje graden”. Sällan har jag sett folk vrida sig i obehag som när hon i andra delen går i närkamp med en stor (slaktar?) kniv.
Loading ...
