Den som har det som Hilda drömmer sig gärna bort. Som mentalskötare med allt annat än tacksamma patienter, därtill hemmavårdare med en allt annat än tacksam mamma (Yvonne Lombard) att mikrovärma fiskpinnar till, är livet inte direkt en fest. Bästa väninnan Kathryn (Cecilia Frode) är till viss tröst, i alla fall till en början, men när denna låter de drinkdrypande kvällarna på krogen förbytas mot en back vodka hemma på sängkanten, med ambitionen att begå självmord, finns det inte mycket stöd att hämta heller där.
Då är det fint att ha en portion fantasi och en tajt drömrelation med Leonard Cohen. Lars Linds Cohen-gestalt dyker upp när Hilda minst anar det och levererar en värmande textrad och ett välkommet avbrott i tillvaron.
Rakel Wärmländer gör Hilda i Chris Lees tragikomiska drama till en helylleflicka, smått frustrerad, men aldrig på allvar desperat över sakernas tillstånd. Desperationen står i stället Cecilia Frodes Kathryn för. När hon lämnar sin man Nigel (Sven Ahlström), som också han blir självmordsbenägen på kuppen, är paranoian inom kort ett faktum. Frode har definitivt den komiska ådra, som skulle kunna få fart i ett dråpligt, men smått konstruerat, drama som det Lee har knåpat ihop, men här skruvas hennes cyniska svartsynthet ett varv för långt, och hon tycks befinna sig i en annan pjäs än de motspelare som har tagit plats i scenograf Charles Korolys dockskåpsvärld.
Jag vill gärna tycka om den här uppsättningen, som på papperet har de rätta förutsättningarna. En surrealistisk komedi om två väninnor på gränsen till nervsammanbrott, till råga på allt med premiär dagen före Internationella kvinnodagen, skulle kunna bjuda på kvinnlig komisk rollgestaltning med styrka och pondus. Men regissör Sissela Kyle sliter förgäves med Lees manus. I sin iver efter skratt tar ensemblen i från fotknölarna. Frågan är om det inte hade varit bättre att hålla tillbaka på uttrycken och lita på att publiken sköter resten. Lees har utrustat sitt drama med en handfull djupt tragiska gestalter. Det hade i sanning varit roligare att se mer av deras ohöljda mörker än denna smått hysteriska soppa.
Loading ...
