Travar av böcker bäddar in foajén på teater Påfågeln där Mittiprickteatern spelar Ray Bradburys 50-talsdystopi Fahrenheit 451. Som för att besvärja ryktet om bokens död uppmanas publiken att plocka med sig några. Eller är det bara en påminnelse om dess obefintliga andrahandsvärde?
Lika bra att bränna skräpet tycker i alla fall brandkåren i Bradburys framtid (och vår samtid?), där invånarna trattmatar sig själva med lyckopiller, självbespeglande såpor, sport, sport, sport, tävlingsprogram och snuttifierade nyheter. ”Lite mer POW!, liksom”. Var glad, tänk inte så mycket och ställ inte den provocerande frågan ”Varför?”
Brandmannen Montag (Henrik Gustafsson) kremerar plikttroget bokkramande kulturtanter, men undanhåller en bok från lågorna och möter så den intellektuella revolutionären Clarissa (Ulrika Hansson) som berättar om en tid utan rädsla. Tillvaron sätts i gungning och existentiella svettningar klibbar under tvivlaren Montags brynja när han inser att självaste brandchefen hamstrat högar av explosiva titlar.
Kvicka scenbyten håller tempot uppe även om det först efter halva pjäsen hettar till spelmässigt. Frågan är bara om en ung digitalkommunicerande publik upplever hotet som påtagligt eller daterat? Abstraktionen i grundfrågan – begränsningen av ord och tankar och i förlängningen individens frihet – är svår eller gestalta. Men Per-Johan Persson smygläsande brandchefs virtuosa monologer, spetsade med citat ur litteraturens skattkista, fångar dess förmåga att fortplanta och utmana idéer.
Cleo Bomans föreställning är av scenisk nödvändighet fiffigt kompakt, men också snyggt förpackad med projiceringar på tygskärmar av eld, regn och dataanimationer. Ljud som sirener och röster används dynamiskt och vidgar det lilla scenrummet.
Fahrenheit 451 har alla möjligheter att ge upphov till diskussioner kring litteraturens sprängkraft och eviga spörsmål som demokrati, censur och civilkurage. Ett ändamålsenligt format för den skolpublik man med värme vänder sig till. Det är däremot tveksamt om den vuxna kvällspublik man också spelar för helhjärtat kommer att ta till sig denna habila men inte helt fullgångna föreställning.
Loading ...
