I överensstämmelse med detta presenteras Per Jonsson på ett mycket direkt sätt, genom hans egen skrift, såväl i handskrivna meddelanden och brev som i tryckt text och intervjuer och tecknade arbetsskisser. Detta tyder på ett idogt sökande i arkiv och är i sig värt en eloge eftersom de artefakter en person lämnat efter sig ofta säger mer än många ord.
Agneta Söderqvist har också engagerat kulturpersonligheter, bland andra Horace Engdahl, som på ett mycket personligt sätt skriver om Per Jonsson och hans verk. En konsekvens av den subjektiva infallsvinkeln är att Söderqvist avstår från att analysera Per Jonssons skapande, hans inflytande på det svenska och internationella, danskollektivet etc. Den boken väntar ännu på att skrivas.
Hundratalet fotografier
Den stora behållningen är den rika mängden fotografier, till exempel Brita Olssons expressivt vackra serie av Per Johnsson ensam och tillsammans med kollegan Björn Elisson. Ett visuellt konstnärsskap är omöjligt att skildra utan bilder och sällan har jag sett en dansbok med en sådan genomgående hög kvalité på bildmaterialet.
I likhet med Per Jonssons konstnärskap, som balanserade på randen av ett stup och därför skapade starka, nästan outplånliga upplevelser hos betraktaren, balanserar bokens innehåll mycket nära ett emotionellt bråddjup, vilket ibland kan få texten att kännas allt för privat, men som just därigenom återspeglar hur mycket Per Jonsson – och det faktum att han sedan 1998 inte längre finns bland oss – kommit att betyda för de personer som berördes av hans skapande, eller som Horace Engdahl skriver: ”Han finns i sitt verk, med varje egenhet, varje feberdröm. Hammarslagen ekar, rörelsen har lämnat kroppen och bärs mot framtiden av dansare han präglat och av sådana som skall komma, när han själv är en legend”.
Loading ...
