De kulturella och kreativa näringarna sågs länge i Europa som vägen till investeringar och nya jobb. Så även i Sverige, där regeringen 2009 presenterade en handlingsplan för de kulturella och kreativa näringarna och satsade 73 miljoner. Målet var bland annat att göra kulturutövare till entreprenörer och egenföretagare. Därmed skulle det bli lättare att försörja sig på sin konst.
Sedan blev det tyst. På Konstnärsnämnden tyckte man att det var mycket prat om näringarna som ska lösa alla problem, men att väldigt lite sades om konstnärerna och deras plats i dessa näringar. För att få liv i frågan beslöt man därför att ge ut en forskarantologi, Konstnären och kulturnäringarna, som presenterades vid en fullbesökt release i går.
Konstnärsnämndens ordförande Ingrid Elam sammanfattar forskningsbidragen – som är svenska och internationella – som pessimistiska. I sitt inledande bidrag pekar hon på att sedan brittiska Labour lanserade sin handlingsplan för de kulturella och kreativa näringarna, Cool Britannia, 1997 har Europa drabbats av kris. Nedskärningar av kulturbudgetarna görs inte med osthyvel utan med yxa.
Vid sidan av pessimismen hålls de fem bidragen samman av att de sätter det konstnärliga perspektivet framför näringsperspektivet, skapar kunskap om konstnärens delaktighet i näringarna, och framför allt visar bidragen på näringarnas behov av konstnärerna.
Loading ...
