På både Stockholms och Göteborgs stadsteatrar spelas just nu dokumentärpjäsen som bygger på brev och anteckningar från Rachel Corrie, den unga amerikanska fredsaktivisten som krossades av en israelisk bulldozer i Palestina 2003. En monolog som orsakat heta diskussioner och politisk friktion: en del premiärer har flyttats eller ställts in, till exempel på New York Theatre Workshop.
Men på Stockholms Stadsteater, där Frida Hallgren spelar Rachel Corrie, säger man att ingen har hört av sig med något hot.
– Det som har hänt är att regissören Nina Wester själv satt och letade på nätet och hittade ett negativt, raljerande inlägg på en blogg. Och på premiären var det några personer som delade ut flygblad som kritiserade den organisation Rachel Corrie reste till Palestina med, säger pjäsens pressansvariga, Pia Keller.
– Vi har ju helt olika politiska kontexter i USA och Sverige, och Nina Wester och Frida Hallgren har dessutom valt att fokusera föreställningen på Rachel Corrie som individ.
Enligt Ulrika Sonn, marknadschef på Göteborgs Stadsteater där man ger pjäsen med Mia Höglund-Melin i rollen som Rachel Corrie, har de genomgående haft positiva kontakter angående föreställningen: Diskuterade ni eventuella risker innan, med tanke på pjäsens innehåll? |
….. |
Mia Höglund-Melin i Göteborgs Stadsteaters uppsättning. Foto: Jerker Andersson |
Att man på Göteborgs Stadsteater anser det nödvändigt att diskutera pjäsens innehåll visas även av de debattsamtal på temat Mellanösternkonflikten som hålls efter några av föreställningarna: den 10 januari ”Fredsrörelser i Palestinakonflikten” och den 14 februari ”Vägar till lösning i Mellanöstern”.
Länkar:
Recension av Mitt namn är Rachel Corrie i Göteborg
Recension av Mitt namn är Rachel Corrie i Stockholm
Rachel Corrie Foundation for Peace and Justice