I den bioaktuella dokumentären Godheten av Stefan Jarl liknas det kapitalistiska system som lett fram till dagens europeiska kris vid en korrupt grisfest. En fest där egoism och girighet hotar demokrati, jämlikhet och solidaritet genom söndring av mänsklig samhörighet.
Vad en globaliserad värld underkastad kommersialism och konsumism leder till på det sociala och individuella planet är frågeställningar som bearbetats i flera hyllade teaterpjäser av Falk Richter. Om terminologin kring värde och skuld hämtas från finansvärlden och sedan tillämpas på personliga relationer, vad händer då med vår tillit?
Trust rör sig bortom traditionell dramaturgi och konkret spelplats i en själslig alienation och geografiskt limbo. Precis som de abstrakta pengaströmmar av fiktiva värden som utgör den metafysiska guldmyntfot världen kretsar kring idag. Ekonomin är enligt Richter en oförutsägbar psykopat som förmått politiker utan ideologi att tillfredsställa alla dess nycker.
Uruppsättningens ensemble med både skådisar och ett halvt danskompani har bantats till en trio som framför vissa partier koreograferade men som framför allt delar på ett mastigt textflöde. Poetiskt ibland, men oftare intensivt agiterande, ibland som ett mantralikt upprepande av sentenser om ilskan och vanmakten i en tid när vi förväntas vara våra egna varumärken, entreprenörer, tillika investerare. De tre amasonerna på scenen söker mål och riktning med sina liv samtidigt som de rör sig obehindrat över köns- och rollgränser. Med språket i ett järngrepp och naglande blickar tvingar de oss att lyssna.
Valkyriska Alexandra Drotz Ruhn pendlar skickligt mellan artikulerat föreläsande och kärlekstörst. Visserligen är även denna reducerad till en ekonomisk kalkyl. Aleksa Lundbergs oförlikneliga utstrålning och röst gäckar och överraskar. Medan Anna-Lena Hemström, trots sin förvirring, håller samman det fragmenterade med distanserad varm humor.
Annika Silkeberg, som både översatt Richters text och regisserat, utnyttjar Galeasens upphöjda tårtbitsformade scen till max. Till och med drar en sväng utomhus. På fondens teveapparater syns politiska system bokstavligen kollapsa, liksom bilder av medlemmar ur RAF som påminner oss om det konfrontatoriska sjuttiotalet. Idag verkar vi inte förmå annat än att smågläfsa eller tröstköpa en Che Guevara-t-shirt på Prada?
Tack vare Galeasen är det lite mer Berlin i det stockholmska teaterlivet. Teatern har sedan länge befäst sin position som ett utmanande, provocerande och undersökande scenkonstkollektiv. Med Trust fortsätter de att kombinera djärva innovativa sceniska uttryck med intelligent innehåll.
Loading ...
